Laboratorieavfall

Stockholms universitet har tillstånd från Jordbruksverket för att importera och använda animaliska biprodukter för forskningsändamål.

Universitetet för löpande register över alla importer. Registret ska kunna visas upp på begäran. En sammanställning av importerade produkter skickas till Jordbruksverket varje halvår.

Vad är animaliska biprodukter?

Animaliska biprodukter är alla produkter från djurriket som inte är avsedda som livsmedel, inklusive proteiner och serum av animaliskt ursprung. Undantag är CE-certifierade produkter, hela eller delar av kroppar från inhemska vilda djur utan känd smittrisk samt antikroppar, cellkulturer och affinitetsrenade proteiner i saltlösning.

(Källa: Europaparlamentets och rådets förordning EG 1069/2009)

Införsel och import från EU, Norge, Island och Schweiz

• Inget krav på särskilt importtillstånd.
• Märk prover med texten: ”För forskningsändamål och diagnostiska ändamål”.
• Ett handelsdokument från avsändaren måste finnas med.

Införsel och import från övriga länder

• Krav på import- eller införseltillstånd.
• Ett handelsdokument från avsändaren måste finnas med.
• En kopia av handelsdokumentet skickas till Säkerhetsfunktionen.
• Originalhandlingen måste sparas i minst två år hos mottagaren.

Handelsdokument

Avsändaren ansvarar för handelsdokument enligt EU 142/2011.

Dokumentet ska innehålla uppgifter om

• material och djurart
• kategori och mängd
• ursprungs- och avsändningsort
• avsändarens namn och adress
• mottagarens/användarens namn och adress.

Handelsdokument (Jordbruksverket)

Klassificering och sortering

Animaliska biprodukter delas in i tre riskkategorier.

• Kategori 1: högsta risk, till exmpel TSE-infekterade djur, försöksdjur med misstänkt smitta.
• Kategori 2: medelhög risk, till exempel djur som dött i olyckor, mag- och tarminnehåll.
• Kategori 3: lägsta risk, till exempel slaktbiprodukter som är tjänliga men inte avsedda som livsmedel.

Hantering och destruktion

Hantering av animaliska biprodukter för forskning och diagnostik ska ske enligt god mikrobiologisk praxis (AFS 2005:1).

Produkter från EU, Norge, Island och Schweiz kan efter autoklavering hanteras som hushållsavfall eller hällas i vask, alternativt lämnas för förbränning.

Produkter från övriga länder (max 2000 ml från godkända länder enligt EU 206/2010) hanteras på samma sätt efter autoklavering.

Övriga produkter inklusive djurkroppar ska förbrännas. Kategori 1-material med smittrisk ska om det är möjligt inaktiveras innan det lämnas till avfallsentreprenör.

Använd gula plastbehållare från SU-butiken för produkter till förbränning. Mellanlagra max 5 dygn i kyl (max +8 °C), annars i frys. Förvaring sker på institutionen.

Djuravdelningen har egna rutiner för burmaterial, döda djur och organ.

Avfallsetikett

Läs mer under rubriken "Avfallsetikett" längre ner på sidan. Animaliska produkter som klassas som hushållsavfall efter inaktivering ska inte märkas.

Lagstiftning

• Lag respektive förordning om foder och animaliska biprodukter (SFS 2006:805, SFS 2006:814)
  

• Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2006:84, SJVFS 2007:21)
  
• Europaparlamentets och rådets förordning EG 1069/2009 och EU 142/2011

Antibiotika klassificeras och sorteras baserat på deras stabilitet och nedbrytbarhet. Riktlinjerna gäller endast för antibiotika som inte innehåller andra ämnen eller organismer som kan klassas som farligt avfall.

Antibiotika som inte finns i listan behandlas som farligt avfall.

Lätt nedbrytbara – kan hällas ut i vask

• Ampicillin
• Carbenicillin
• Kloramfenikol
• Penicillin

Inaktiveras av värme – autoklaveras eller kokas innan de hälls ut i vask

• Amphotericin (Fungizon)
• Erytromycin
• Geneticin (G418)
• Gentamycin
• Neomycin
• Puromycin
• Streptomycin
• Sulfadoxin
• Tetracyklin

Tål värme eller har okända egenskaper – lämnas till förbränning

• Blasticidin
• Ciprofloxacin
• Enrofloxaci
• Kanamycin
• Nalidixinsyra
• Vankomycin (bör helst ersättas, eftersom det är den sista verksamma antibiotikan mot multiresistenta stafylokocker)
• Zeomycin
• Zeozin

Hantering och destruktion

Antibiotika som ska förbrännas hanteras alltid som farligt avfall. Lösningar med antibiotika ska samlas i en plastdunk och märkas korrekt.

Lagstiftning

• Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk effekt (AFS 2005:05)

Biologiska agens definieras som mikroorganismer, cellkulturer och humana invärtesparasiter som kan framkalla ohälsa.

Även humana cellinjer kan vara viruskontaminerade. Finns profylax, bör medarbetare som hanterar organismerna vaccineras.

Skyddsklass 1 – låg risk

Arbete med skyddsklass 1-organismer behöver inte anmälas.

Skyddsklass 2 – måttlig risk

Arbete med skyddsklass 2-organismer ska anmälas till Arbetsmiljöverket via SU:s biosäkerhetskommitté.

Skyddsklass 3 – hög risk

För att arbeta med skyddsklass 3-organismer krävs tillstånd från Arbetsmiljöverket via SU:s biosäkerhetskommitté. Arbetet kräver ett specialutrustat laboratorium där organismer inaktiveras innan de lämnar labbet.

Skyddsklass 4 – mycket hög risk

Tillstånd för arbete med skyddsklass 4-organismer kräver tillstånd från Arbetsmiljöverket via SU:s biosäkerhetskommitté. Arbetet kräver särskilda säkerhetslabb som universitetet inte har än så länge.

Hantering och förvaring

• Biologiska agens ska inaktiveras snarast möjligt genom antingen autoklavering eller kemisk behandling. Därefter kan avfallet hällas ut i vasken eller behandlas som hushållsavfall, om det inte innehåller annat farligt avfall.
• Biologiska agens som inte kan inaktiveras på plats förpackas i gula plastbehållare från SU-butiken och lämnas snarast över till avfallsentreprenören.
• Avfallet får mellanlagras i 1–7 dygn i kyl (max + 8 C), mer än 7 dygn kräver frysförvaring. Förvaring sker på institutionen.

Inaktivering

Vid autoklavering (20 minuter, 121oC, 150 kPa) ska materialet packas i speciella autoklavpåsar som försluts innan de lämnar labbet för transport till autoklaven där de tas om hand av informerad personal.

Kemisk behandling, alt I

• Virkon (Handelshuset Viroderm) eller Perform (Schülke & Mayr, Tyskland, importör REKAL). Aktiv substans 0,5 % Kaliumperoxomonosulfat.

Kemisk behandling, alt I

• Kaliumperoxomonosulfat, aktiv substans 0,5 % , till exempel Virkon eller Perform.

Kemisk behandling, alt II

• Hypoklorit, aktiv substans 0,5 %, till exempel Klorin.

Vätskor

• Tillsätt Virkon eller Perform i pulverform direkt i vätskan, 2 % slutkoncentration, eller tillsätt Klorinkoncentrat i vätskan, slutkoncentration 15 %, låt stå över natt.

Ur miljösynpunkt är autoklavering att föredra. Av de kemiska metoderna är kaliumperoxomonosulfat bäst som aktiv substans då den har bra nedbrytbarhet.

Perform classic concentrate OXY innehåller inte tensiden LAS (linjära alkylbensensulfonater), vilket Virkon S gör. LAS hamnar i reningsverkets slamfas och därför är Perform ett bättre alternativ än Virkon. Kontrollera att den variant av Perform du använder inte innehåller kvartära ammoniumföreningar.

Hypoklorit, till exempel i Klorin, kan klorera det organiska material som finns i avloppsvattnet. Då bildas en blandning av olika klorerade föreningar, men exakt vilka är inte känt, och därmed inte heller toxicitet och nedbrytbarhet. Därför ska Hypoklorit undvikas när det är möjligt. Rester av båda alternativen kan dock spädas ut i avloppet efter användning.

Lösningar med höga halter Hypoklorit (>1 % aktiv substans) ska lämnas in som farligt avfall.

Avfallsetikett

Fyll i Stockholms universitets avfallsetikett med uppgifter om

• speciell förvaring, kyl eller frys?
• avfallsslag, specifikation: ”Biologiska agens”, skyddsklass samt specifikation
• institution/avdelning, institutionsnummer och referens
• avsändarens namn, telefonnummer och datum.

Biologiska agens som inaktiverats och klassats som hushållsavfall ska inte märkas.

Hämtning av farligt avfall

Läs mer under rubriken "Hämtning av farligt avfall" längre ner på sidan.

Lagstiftning

• Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:01)

Universitetets rutiner för flytande kemikalierester från laborationer är godkända av Stockholms stads miljöförvaltning och Stockholm vatten och avfall. De gäller för alla institutioner och motsvarande som är anslutna till Henriksdals reningsverk.

Hantering och destruktion

Rutinerna anger vilka kemikalierester som får spädas ut i avlopp och vad som ska lämnas som farligt avfall. Även mängder, koncentrationer och hur ofta avfall får hällas ut anges.

Radioaktiva ämnen och lösningar omfattas av andra utsläppsregler.

Rutin för hantering av flytande kemikalierester och vattenlösningar Pdf, 91.7 kB.

Inga levande genmodifierade mikroorganismer ska lämna universitet om det inte finns några särskilda skäl för det. Rengöring och dekontaminering görs i den omfattning som behövs för att förebygga att skador på hälsa eller miljö.

De metoder som används ska vara utformade så att spridning av GMM undviks. Hanteringen av GMM beror på verksamheten.

Klassificering/sortering

• F-verksamhet: innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer med försumbar eller ingen risk för skador på människors hälsa eller miljön. Anmäls till Arbetsmiljöverket via SU:s biosäkerhetskommitté.

• L-verksamhet: innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer med låg risk för skador på människors hälsa eller miljön. Anmäls till Arbetsmiljöverket via SU:s biosäkerhetskommitté.

• R-verksamhet: innesluten användning av genetiskt modifierade mikoorganismer med måttlig eller hög risk för skador på människors hälsa eller miljön. Tillstånd från Arbetsmiljöverket krävs innan verksamhet får påbörjas. Arbetet kräver ett speciellt säkerhetslab som än så länge inte finns på universitetet.

Hantering och förvaring

• Inaktiveras snarast möjligt genom antingen autoklavering eller kemisk behandling. Avfallet hälls sedan ut i vasken eller behandlas som hushållsavfall, om det inte innehåller annat farligt avfall.
• GMM som inte kan inaktiveras på plats förpackas i gula plastbehållare från SU-butiken och lämnas snarast över till avfallsentreprenören.
• Avfallet får mellanlagras i 1–7 dygn i kyl (max + 8 C), mer än 7 dygn kräver frysförvaring. Förvaring sker på respektive institution.

Inaktivering

Vid autoklavering (20 minuter, 121oC, 150 kPa) ska materialet packas i speciella autoklavpåsar som försluts innan de lämnar labbet för transport till autoklaven där de tas om hand av informerad personal.

Kemisk behandling, alt I

Kaliumperoxomonosulfat, aktiv substans 0,5% (t.ex. Virkon eller Perform).

Kemisk behandling, alt II

Hypoklorit, aktiv substans 0,5% (t.ex. Klorin).

Kemisk behandling, protokoll

Föremål: lägg föremål i 1% Virkon, 1% Perform eller 15% Klorin-lösning 2 min, ta upp ur lösningen, lämna fuktig 10 min, skölj i vatten.

Vätskor

tillsätt Virkon- eller Perform-pulver direkt i vätskan, 2% slutkoncentration, eller tillsätt Klorin-koncentrat i vätskan, slutkoncentration 15%, låt stå över natt.

Ur miljösynpunkt är autoklavering att föredra. Av de kemiska metoderna är kaliumperoxomonosulfat bäst som aktiv substans då den har bra nedbrytbarhet. Perform classic concentrate OXY innehåller inte tensiden LAS (linjära alkylbensensulfonater), vilket Virkon S gör. LAS hamnar i reningsverkets slamfas och därför är Perform ett bättre alternativ än Virkon. Perform finns dock i olika varianter så kontrollera att den du använder inte innehåller kvartära ammoniumföreningar. Hypoklorit (i t.ex. Klorin) kan klorera det organiska material som finns i avloppsvattnet. Då bildas en blandning av olika klorerade föreningar, exakt vilka vet man inte, och då heller inte dess toxicitet och nedbrytbarhet. Därför ska hypoklorit undvikas om möjligt. Rester av båda alternativen kan dock spädas ut i avloppet efter användning. Lösningar med höga halter hypoklorit (>1% aktiv substans) ska lämnas in som farligt avfall.

Avfallsetikett

Fyll i Stockholms universitets avfallsetikett med uppgifter om

• speciell förvaring: kyl eller frys?
• avfallsslag, specifikation: ”GMM” samt specifikation
• institution eller avdelning, institutionsnummer och referens
• avsändarens namn, telefonnummer och datum

GMM som inaktiverats och klassats som hushållsavfall ska inte märkas.

Hämtning av farligt avfall

Läs mer om transport under rubriken "Hämtning av avfall".

Lagstiftning

• Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (AFS 2011:02)

Klassificering och sortering

Huvudprincipen är att inga levande genmodifierade organismer (GMO) ska lämna universitet om inte särskilda skäl föreligger.

Den som bedriver verksamhet med innesluten användning av GMO ska via SU:s biosäkerhetskommitté göra en anmälan om användning respektive ansökan om anläggningstillstånd till berörd tillsynsmyndighet.

För innesluten användning av GMO (ej GMM) är Havs- och vattenmyndigheten tillsynsmyndighet för vattenlevande organismer och Jordbruksverket för övriga organismer.

Hantering och förvaring

• Inaktiveras snarast möjligt genom antingen autoklavering eller annan godkänd behandling. Därefter kan det behandlas som hushållsavfall, under förutsättning att det inte innehåller annat farligt avfall.

• GMO som inte kan inaktiveras på plats förpackas i gula plastbehållare från SU-butiken och lämnas snarast över till avfallsentreprenören.
• Avfallet får mellanlagras i 1–7 dygn i kyl (max + 8 C), mer än 7 dygn kräver frysförvaring. Förvaring sker på respektive institution.
  

Avfallsetikett

Fyll i Stockholms universitets avfallsetikett med uppgifter om

• speciell förvaring: kyl eller frys?
• avfallsslag, specifikation: ”GMO” samt specifikation
• institution eller avdelning, institutionsnummer och referens
• avsändarens namn, telefonnummer och datum

GMO som inaktiverats och klassats som hushållsavfall ska inte märkas.

Hämtning av farligt avfall

Läs mer under rubriken "Hämtning av farligt avfall" längre ned på sidan.

Lagstiftning

• Förordning om innesluten användning av genetiskt modifierade organismer. (SFS 2000:271)
  
• Genetiskt modifierade vattenlevande organismer. (FIFS 2004:2)
  
• Användning av genetiskt modifierade djur. (SJVFS 1995:33)
  
• Innesluten användning av genetiskt modifierade växter. (SJVFS 2007:29)

Blod och blodprodukter som inte är smittrenat kan innehålla smittämnen, till exempel Hepatit B-virus och HIV-virus. Avfallet ska därför behandlas som smittförande.

Även humana cellinjer kan vara viruskontaminerade. Blodsmitta kan inte vara luftburen och inte heller överföras genom oskadad hud. Hantering av blod eller blodprodukter som inte smittrenats ska alltid riskbedömas och vaccinationsbehov övervägas, till exempel mot hepatit.

Hantering och förvaring

• Inaktiveras snarast möjligt genom antingen autoklavering eller kemisk behandling. Därefter kan avfallet hällas ut i vasken eller behandlas som hushållsavfall, om det inte innehåller annat farligt avfall.

• Humana biprodukter som inte kan inaktiveras på plats förpackas i gula plastbehållare från SU-butiken. Behållarna lämnas snarast över till avfallsentreprenören.

• Avfallet får mellanlagras i 1–5 dygn i kyl (max + 8 C), mer än 5 dygn kräver frysförvaring. Förvaring sker på respektive institution.

Inaktivering

Vid autoklavering (20 minuter, 121oC, 150 kPa) ska materialet packas i speciella autoklavpåsar som försluts innan de lämnar labbet för transport till autoklaven där de tas om hand av informerad personal.

Kemisk behandling, alt I

Kaliumperoxomonosulfat, aktiv substans 0,5 % (till exempel Virkon eller Perform).

Kemisk behandling, alt II

Hypoklorit, aktiv substans 0,5 % (till exempel Klorin).

Kemisk behandling, protokoll för föremål

• Lägg föremålet i 1 % Virkon, 1 % Perform eller 15 % Klorin-lösning i 2 minuter.
• Ta upp föremålet ur lösningen.
• Lämna föremålet fuktigt 10 minuter.
• Skölj föremålet i vatten.

Kemisk behandling, protokoll för vätskor

• Tillsätt Virkon- eller Performpulver direkt i vätskan, 2 % slutkoncentration, eller tillsätt Klorinkoncentrat i vätskan, slutkoncentration 15 %.
• Låt stå över natten.

Ur miljösynpunkt är autoklavering att föredra. Av de kemiska metoderna är Kaliumperoxomonosulfat bäst som aktiv substans då den har bra nedbrytbarhet.

Perform classic concentrate OXY innehåller inte tensiden LAS (linjära alkylbensensulfonater), vilket Virkon S gör. LAS hamnar i reningsverkets slamfas och därför är Perform ett bättre alternativ än Virkon. Perform finns i olika varianter, ontrollera att den du använder inte innehåller kvartära ammoniumföreningar.

Hypoklorit, i till exempel Klorin, kan klorera det organiska material som finns i avloppsvattnet. En blandning av olika klorerade föreningar bildas då, men exakt vilka vet man inte. Det innebär att toxicitet och nedbrytbarhet är okänt, . därför ska Hypoklorit undvikas.

Rester av båda alternativen kan spädas ut i avloppet efter användning. Lösningar med höga halter hypoklorit (>1 % aktiv substans) ska lämnas in som farligt avfall.

Avfallsetikett

Fyll i Stockholms universitets avfallsetikett med uppgifter om

• speciell förvaring: kyl eller frys?
• avfallsslag, specifikation: ”Humana biprodukter” samt specifikation
• institution eller avdelning, institutionsnummer och referens
• avsändarens namn, telefonnummer och datum.

Humana biprodukter som inaktiverats och klassats som hushållsavfall ska inte märkas.

Hämtning av farligt avfall

Läs mer under rubriken "Hämtning av farligt avfall" längre ned på sidan.

Lagstiftning

• Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:01)

Alla kemikalierester klassas i princip som farligt avfall och får inte hällas i avlopp, förutom i den omfattning som universitetets rutiner tillåter.

Kontakta alltid entreprenören för farligt avfall om du är osäker på hur du gör.

Rutiner för hantering av flytande kemikalierester och vattenlösningar Pdf, 91.7 kB.

Hantering och förvaring

För utförligare beskrivning av sortering och packning av kemikalierester, kontakta entreprenören för farligt avfall. Det är samma krav på förvaring av kemikalierester som för rena kemikalier.

Rutin för kemikaliehantering Pdf, 78.3 kB.

Kemikalierester som ska destrueras och rena kemikalier bör förvaras åtskilt från varandra.

Kemikalier som kan reagera med varandra ska hållas åtskilda och inte packas tillsammans. Om detta inte följs kommer institutionen bli fakturerad för tiden det tar att sortera dessa kemikalier.

Stora mängder

När stora mängder kemikalier ska lämnas till destruktion, till exempel vid tömning av laboratoriet, ska entreprenören för farligt avfall kontaktas. Entreprenören sorterar och packar kemikalierna på plats och transporterar sedan dem för destruktion.

Kemikalier i originalförpackningar

Mindre mängder kemikalier i originalförpackningar kan lämnas in om emballage och förslutning är intakta och om innehållet tydligt framgår av etiketten. Burkarna transporteras i en back, varukorg eller liknande.

Innehållet sorteras av en kemist. Vid större mängder debiteras tidsåtgången.

Märk alltid backen/varukorgen, ta bara med så mycket som ryms för att kunna transportera den.

Fasta kemikalier

Fasta kemikalier utan risk för reaktion med varandra, till exempel vissa salter, kan packas direkt i kartong för farligt avfall om en lista på samtliga bifogas. Stäm gärna av med entreprenör innan om du är osäker på vad som kan sampackas. Om entreprenören bedömer att kemikalierna måste packas om debiteras en kostnad.

Ämnen som kan reagera med varandra ska särskiljas, till exempel syror-alkalier, cyanid-syra, natriumazid-tungmetaller. Nitrocellulosa och pikrinsyra måste vara fuktad minst 30 % före inlämning. Kungsvatten måste vara neutraliserat.

Lösningsmedel (organiska, vattenbaserade, rena eller blandningar)

• Tömda och rengjorda glasflaskor kan användas för insamling av lösningsmedel.
• Lösningsmedel ska inte långtidslagras i plastdunkar eftersom plasten kan påverkas av innehållet.
• Lösningsmedel bör hålla ett pH-värde mellan 4 och 10.
• Lösningsmedel, till exempel halogenerat och icke-halogenerat, samlas in separat eftersom destruktionskostnaderna för olika typer skiljer sig åt.
• Rester av lösningsmedel lämnas in i typgodkända plastdunkar avsedda för transport (max 5 år gamla), eller glasflaskor förpackade i kartong för farligt avfall med innerplastsäck.
• Plastdunkar med lösningsmedel får inte sampackas i större avfallsbehållare. SU-butiken har godkända plastdunkar för transport till försäljning.

Perklorsyra över 72 % får inte lämnas ner till farligt avfallsrummet, den måste först spädas ut till lägre koncentrationer.

Ämnen som kan bilda peroxider

• Ämnen som kan bilda peroxider, till exempel etrar, THF, dioxan, isopropyleter, ska i normala fall peroxidtestas före inlämning.
• Notera ”Peroxidtest OK” på etiketten samt datum för testet.

• Om du upptäcker lösningar med misstänkt höga halter av peroxider – rör inte flaskan, spärra av labbet och kontakta både entreprenören för farligt avfall samt säkerhetsfunktionen, 08-16 42 00.

Geler, buffertar, infärgningslösningar med mera

• Akrylamid. Polymeriserade geler läggs i tättslutande emballage, till exempel en tillknuten plastpåse, för att undvika att det dammar. Emballaget läggs i en behållare för farligt avfall. Monomerer läggs i burkar och hanteras som farligt avfall.
• Etidiumbromid. Stamlösning och ren etidiumbromid hanteras som farligt avfall. Geler med låga halter etidiumbromid packas i plastpåse och läggs i behållare för farligt avfall. Kontaminerade pipettspetsar, handskar, underläggspapper med mera läggs i behållare för farligt avfall.
• Buffertlösningar och infärgningsbad. Behandlas så att koncentrationen etidiumbromid reduceras. Produkter för behandling av etidiumbromidlösningar finns hos bland annat Merck Eurolab AB och Tamro MedLab. "Tepåsar” för att rena lösningar och bad läggs i plastemballage och hanteras som farligt avfall.
• Lösningar och bad kan också behandlas med 1 gram aktivt kol per liter lösning. Lösningen ställs på omrörning över natten och filtreras. Kolet hanteras som småkemikalier.

Vid tillförsel av flytande kemikalierester till avlopp gäller restriktioner från Miljöförvaltningen samt Stockholm vatten och avfall. Vid minsta osäkerhet samlas detta upp och lämnas in som farligt avfall.

Rutiner för hantering av flytande kemikalierester och vattenlösningar. Pdf, 91.7 kB.

Avfallsetikett

Fyll i Stockholms universitets avfallsetikett med

• A och B-ämne? (enligt AFS 2014:43)
• CMR-ämne? (enligt 38§ AFS 2014:43)
• avfallsslag, specifikation

Ange innehållet i procent, även andel vatten ska anges.

Tungmetaller anges i

• mass-%, pH-värdet anges på lösningar

• lösningsmedelsrester, samtliga beståndsdelar ska finnas angivna på etiketten – märkning av typen ”slask” eller ”waste” får inte förekomma
• ämnen som kan bilda peroxider, till exempel etrar, måste vara peroxidtestade före inlämning och märkta med ”Peroxidtest OK”
• namn på institution eller avdelning, institutionsnummer och referens
• avsändarens namn, telefonnummer och datum.

Hämtning av farligt avfall

Läs mer under rubriken "Hämtning av farligt avfall" längre ner på sidan. Kemikalierester kan destrueras genom förbränning, våtkemisk behandling eller deponi.

Lagstiftning

• Hygieniska gränsvärden (AFS 2015:7)
• Kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2014:43)

Laboratorieglas delas in i tre kategorier

1. kontaminerat (helt eller trasigt)
2. icke-kontaminerat (som inte anlänt som förpackningar, till exempel bägare, petriskålar)
3. icke-kontaminerat (mottaget som förpackning, till exempel flaskor och burkar).

Kontaminerat laboratorieglas

• Hanteras utifrån aktuell kontaminering (kemikalierester, mikroorganismer eller radioaktivt avfall).

• Förpacka i godkända behållare från SU-butiken, kartong för farligt avfall eller plastemballage för farligt avfall med dubbellock.
• Märk behållaren med en avfallsetikett och kontaminering.

Icke-kontaminerat laboratorieglas (inte använd som förpackning)

• Lägg i behållare för farligt avfall, till exempel glasbägare, petriskålar, e-kolvar.
• Märk innehållet som "laboratorieglas".

Icke-kontaminerat laboratorieglas (förpackningar)

• ska vara tomma, väl rengjorda och utdunstade
• placeras i kärlen för färgat eller ofärgat glas på miljöstationen, endast förpackningar får lämnas på miljöstationen.

Hämtning av farligt avfall

• Kontaminerat respektive icke-kontaminerat laboratorieglas, som inte använts som förpackning, kan lämnas in onsdag eller fredag kl. 10.30–11.00 i rum M212 på KÖL, Svante Arrhenius väg 16F. Entreprenören transporterar avfallet vidare för destruktion/deponi.
• Icke-kontaminerat laboratorieglas, som använts som förpackning, hämtas av avfallsentreprenören på miljöstationen och förs vidare till återvinningscentralen under Aula Magna.

Slutligt omhändertagande

Icke-kontaminerat laboratorieglas som inte använts som förpackning går till energiåtervinning eller deponi.

Icke-kontaminerat laboratorieglas som använts som förpackning går till Svensk glasåtervinning. Glaset kontrolleras, sorteras, krossas och mals i olika storlekar beroende på användningsområde. Merparten av glaset blir till nya förpackningar, resterande del används som tillsatsmedel i betong eller blir isoleringsmaterial.

Lagstiftning

Förordning om producentansvar för förpackningar (SFS 2014:1073)

Narkotika ska alltid förvaras oåtkomligt för obehöriga och kan lämnas in i sin originalförpackning om emballage och förslutning är intakt och etiketten tydligt anger innehåll.

Narkotikaklassade ämnen som lämnas för destruktion ska registreras i ett destruktionsintyg.

Destruktionsintyg för narkotikaklassade ämnen Word, 164.8 kB.

Mer information för att fylla i intyget

Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:10) om förteckningar över narkotika

Narkotika och narkotikaprekursorer av kategori 1 (Läkemedelsverket)

Vissa hälsofarliga varor (Folkhälsomyndigheten)

Avfallsetikett

Fyll i Stockholms universitets avfallsetikett med uppgifter om

• narkotikaklassat/narkotikakemikalier
• avfallsslag, specifikation
• institution eller avdelning, institutionsnummer och referens
• avsändarens namn, telefonnummer och datum.

Hantering och transport

Läs mer under rubriken "Hämtning av farligt avfall" längre ned på sidan. Transporten omfattas av transportskydd enligt MSBFS 2015:1.

Lagstiftning

• Lag om kontroll av narkotika (SFS 1992:860)
• Förordning om kontroll av narkotika (SFS 1992:1554)
• Kontroll av narkotika (LVFS 2011:9)
• Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2011:10) om förteckningar över narkotika
• Folkhälsomyndighetens föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor FoHMFS 2014:3

Radioaktivt avfall kan indelas i

• gasformiga radionuklider
• fast radioaktivt avfall
• flytande radioaktivt avfall och scintvätskor
• radioaktiva ämnen i form av slutna strålkällor
• blybehållare (ej radioaktiva i sig, utan i vilka strålkällor förvarats).

Radioaktiva ämnen ska så långt möjligt inte blandas med annat slags avfall.

Skriftliga rutiner för hantering av radioaktivt avfall, uppskattning av aktivitet i avfallet, mätning av ytdosrat och uppskattning av aktivitet i utsläpp till luft finns i ”Radiation Safety Manual” (handbok för strålskydd, KTH/SU).

Hantering och förvaring

• Radioaktiva ämnen ska förvaras inlåsta så att de inte är åtkomliga för obehöriga. Förvaringen ska vara betryggande ur brandsäkerhetssynpunkt.
• Förvaringsplatsen ska vara avskärmad så att dosraten inte överskrider 20 µSv/h där personer tillfälligt uppehåller sig, eller högst 2 µSv/h där någon person stadigvarande vistas.
• Förvaringsplatsen ska vara lätt att rengöra. Om flyktiga ämnen förvaras, eller om det finns risk för att sådana kan bildas, ska förvaringsplatsen vara väl ventilerad.
• Förvaringsplatsen ska vara märkt med varselsymbol för joniserande strålning, texten ”Förvaringsplats för radioaktiva ämnen”, respektive ”Förvaringsplats för radioaktivt avfall” samt namn och telefonnummer till någon person som ansvarar för förvaringsplatsen.
• En behållare för radioaktivt avfall ska vara av lämpligt material och utförande med hänsyn till kemiska och fysikaliska egenskaper hos det ämne som förvaras. Behållaren ska vara märkt med radionuklidens beteckning och uppgift om aktivitet vid ett angivet datum. Vad som sägs i ovan ska även gälla förvaring av radioaktivt avfall i avvaktan på slutligt omhändertagande.

Gasformiga radionuklider

Vid verksamhet där gasformiga radionuklider produceras eller genereras från system med inmärkta radioaktiva ämnen ska bidraget till stråldos från utsläppen till representativ person uppskattas och underlaget och metodiken som har använts för att beräkna sambandet mellan utsläppt aktivitet och effektiv dos dokumenteras. Den som bedriver sådan verksamhet ska senast 1 mars varje år rapportera utsläppt aktivitet per radionuklid för föregående kalenderår till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Strålskyddsexperten skall alltid konsulteras innan verksamhet som kan ge upphov till utsläpp till luft inleds.

Fast radioaktivt avfall

• Allt fast avfall (papperstussar, plast, glas med mera ) och lösningar, fällningar, filtrat med mera som innehåller radioaktiva ämnen ska omhändertas som radioaktivt avfall.
• Arbetet med radioaktiva ämnen ska planeras så att mängden avfall som måste tas om hand som radioaktivt avfall minimeras.
• Det radioaktiva avfallet ska vara emballerat i avfallsbehållare, en väl försluten invändig plastpåse och, om avfallet är eller kan bli flytande, absorptionsmedel motsvarande dubbla mängden avfall i form av vätska.

Högsta tillåtna aktivitetsmängd per avfallsförpackning

Den sammanlagda mängden radioaktiva ämnen per avfallsförpackning får högst uppgå till den aktivitetsmängd som anges i SSMFS 2010:2. Dosraten på ytan av en avfallsförpackning som lämnas till en förbränningsanläggning får inte överstiga 5 mikrosievert per timme.

Summationsregel

När flera radioaktiva ämnen läggs i en och samma avfallsförpackning gäller begränsningen Σk(Ak/Lk) ≤ 1 där Ak är aktivitetsmängden av radionukliden ”k” och Lk är gränsvärdet för samma nuklid.

Den sammanlagda aktiviteten hos det avfall som lämnas till en förbränningsanläggning från ett laboratorium under en kalendermånad får inte överstiga tio gånger den aktivitet som anges i SSMFS 2010:2.

Exempel: Kan 1 MBq P-32 och 5 MBq C-14 läggas i samma behållare och avsändas till avfallsförbränning för slutligt omhändertagande som radioaktivt avfall?

Svar: Dela respektive aktivitetsmängd med motsvarande gränsvärde från SSMFS 2010:2 och summera resultaten: 1 MBq/0,1 MBq = 10 för P-32 och 5 MBq/10 MBq = 0,5 för C-14, summering av 10 + 0,5 ger värdet 10,5.

Detta värde överstiger summationsregelns värde om högst 1 och behållare får alltså inte avsändas till sopförbränning, åtminstone inte ännu.

Åtgärd: Behållare med sitt innehåll får i detta specifika fall avklinga i 16 veckor, P-32 har 14 dygns halveringstid, vilket resulterar i att summationsregelns värde sjunker under 1 efter åtta halveringstider och behållare kan märkas och sändas till förbränning.

Flytande radioaktivt avfall och scintvätskor

Vätskescintillationslösningar klassas fortfarande ofta som farlig kemisk produkt. Dessa får inte hällas ut i utslagsvask för flytande radioaktivt avfall utan ska förpackas i plast- eller glasflaskor som placeras i behållare för farligt avfall tillsammans med en tillräcklig mängd absorptionsmedel för att hindra utläckage vid transport.

De flesta scintillationsvätskor innehåller NPE (nonyl phenol ethoxylate). Detta ämne upptas i rådets direktiv 2003/53/EC och får inte släppas ut till något vattensystem inom europeiska gemenskapen utan ska alltid sändas till slutligt omhändertagande genom förbränning.

Den sammanlagda aktivitet hos det avfall som spolas ut i avlopp från ett laboratorium under en kalendermånad får inte överstiga tio gånger den aktivitet som anges i SSM FS 2010:2. Det avfall som spolas ut vid ett och samma utsläppstillfälle får högst ha den aktivitet som anges i SSM FS 2010:2. Samma summationsregel som för avfall till förbränning gäller för utsläpp i avlopp. Vid varje utsläppstillfälle ska spolning ske med rikligt med vatten. Vid en utsläppsplats ska det finnas en väl synlig skylt som anger att flytande radioaktivt avfall får spolas ut i avloppet.

Brandfarliga vätskescintillationslösningar ska vara förpackade i mindre plast- eller glasflaskor uppgående till en sammanlagd volym av högst 1 liter per avfallsförpackning. Absorptionsmedel ska tillföras behållare i en mängd motsvarande en kapacitet att suga upp minst dubbla mängden (2 liter) vätska.

Av icke brandfarliga vätskescintillationslösningar får högst 5 liter förpackas per avfallsbehållare med en tillräcklig mängd absorptionsmedel.

Radioaktiva ämnen i form av slutna strålkällor

Regelverket (SSM FS 2010:2) medger att slutna strålkällor med en aktivitetsmängd uppgående till högst 50 kBq får sändas till avfallsförbränningsanläggning. Vid minsta osäkerhet gällande aktivitetsmängd hos sluten strålkälla som ska kasseras, kontakta universitetets strålskyddsexpert Mats Jonsson (08-790 9123, matsj@kth.se) eller Mats Hansson på Sektionen för säkerhet (08-16 2251, mats.hansson@su.se).

Blybehållare

De blybehållare som använts vid leverans av isotoplösningar eller annat radioaktivt material kan kostnadsfritt lämnas in på onsdagar eller fredagar kl 10:30-11:00 i rum M212 på KÖL, Svante Arrhenius väg 16F. Avfallsentreprenör kontrollerar behållarna avseende strålning innan de transporteras för återvinning.

Dokumentation

Dokumentation ska finnas för

• lagrat avfall radionuklider med halveringstid >10 h, med angivande av nuklid, aktivitet och ytdosrat vid visst datum, ursprung och identitet med spårbarhet till avfallsbehållare
• årlig aktivitet av radionuklider med en halveringstid >10h som har skickats till en förbränningsanläggning eller har spolats ut i avlopp
• årlig aktivitet som har släppts ut till luft
• aktivitet hos avfall som har skickats till en godkänd avfallsanläggning.

Dokumentationen ska sparas i minst fem år efter avfallets slutliga omhändertagande.

Märkning och etikettering

Fyll i Stockholms universitets avfallsetikett med uppgifter om

• radioaktivt
• avfallsslag, specifikation: Radionuklid, aktivitet och ytdosrat vid angivet datum
• institution eller avdelning, institutionsnummer och referens
• avsändarens namn, telefonnummer och datum

Varselsymbol för joniserande strålning ska även klistras på avfallsbehållaren.

Aktivitetsmängden i varje enskild avfallsförpackning får vid avlämningen, för vidare transport till avfallsmottagaren högst uppgå till gränsvärdet som anges i SSMFS 2010:2.

Avlämning och transport

Avlämning enligt ovan givna begränsningar kan ske onsdagar kl 09:45-10:15 i rum A205 (mitt emot SU-butiken). Om kyl/frysförvaring krävs ska avlämning ske samma dag som avfallsentreprenören har avhämtning (kontakta entreprenören för datum).

De transporterar sedan avfallet för destruktion.

Radioaktivt avfall som inte uppfyller begränsningar enligt dessa anvisningar och SSMFS 2010:2 måste tas om hand av Studsvik Nuclear AB. I sådant fall ska universitets strålskyddsexpert och SEKA:s säkerhetsrådgivare alltid kontaktas eftersom även andra föreskrivna krav enligt ADR och krav om rapportering till SSM måste uppfyllas.

Förbränning via avfallsentreprenörs försorg.

Lagstiftning

• Strålskyddslagen (SFS 1988:220)
• Strålskyddsförordningen (SFS 1988:293)
• Förordning om producentansvar för vissa radioaktiva produkter och herrelösa strålkällor (SFS 2007:193)
• Kontroll av gränsöverskridande transporter av radioaktivt avfall samt använt kärnbränsle (SSMFS 2009:1)
• Hantering av radioaktivt avfall och utsläpp från verksamhet med öppna strålkällor (SSMFS 2010:2)

Skärande och stickande avfall är till exempel kasserade kanyler, knivblad och pasteurpipetter. Avfallet kan vara kontaminerat med kemikalierester, mikroorganismer eller radioaktivt. Läs mer under respektive avfallsslag.

Hantering och destruktion

Skärande och stickande avfall samlas i punktionssäkra burkar eller flaskor som förpackas i kartong för farligt avfall med innerplastsäck. Alternativt samlas de direkt i behållare för

• smittförande eller skärande stickande (artikelnummer 3900-001 eller 3900-002)
• farligt avfall (artikelnummer 63432-0320 eller 6343-050).

Behållarna kan köpas i SU-butiken.