Clas Hättestrand: Utvärderingar – en prövande del av vårt arbete
Ledningen har ordet: Många av de rekommendationer som ges i utvärderingar innebär att nya administrativa rutiner behöver inrättas på lärosätena.

Clas Hättestrand, prorektor. Foto: Sören Andersson
Under 2024 genomförde Universitetskanslersämbetet (UKÄ) en tematisk utvärdering av lärosätenas arbete med samverkan. Jag skrev om detta för jämnt ett år sedan i Ledningen har ordet och konstaterade då att jag känner mig trygg i att vår mycket breda och omfattande samverkansverksamhet gör att vi lever upp till högskolelagens skrivningar om att vi ska verka för ”… att den kunskap och kompetens som finns vid lärosätena kommer samhället till nytta” (1 kap. 2 § högskolelagen). Nu har utvärderingen färdigställts och resultaten publicerats. Hur gick det då, blev vi godkända?
Jo, det blev vi. I den modell som UKÄ numera tillämpar för tematiska granskningar blir alla i praktiken godkända (det vill säga ges omdömet ”hög kvalitet”), men utvärderingen lämnar dessutom en rad rekommendationer för varje lärosäte, sorterat på sådant som vi ”bör” respektive ”kan” göra för att bli ännu bättre. Vad vi tar till oss av rekommendationerna kommer sedan att följas upp om ett par år, då vi förväntas skicka in en åtgärdsredovisning till UKÄ där vi ska rapportera vad vi gjort för varje ”bör-rekommendation”.
Det är förstås tillfredställande att få godkänt i en granskning, men det framstår som ett problem att detta inte är tillräckligt. Det blir särskilt tydligt vid dessa tematiska utvärderingar där delar av vår verksamhet utvärderas en i taget. Ett exempel är att många av de rekommendationer som ges innebär att nya administrativa rutiner behöver inrättas på lärosätena. Detta i en tid när ökad kontroll och ökade administrativa rutiner medför en alltmer ansträngd situation på lärosätena, illustrerat med all önskvärd tydlighet av de rapporter om ökad byråkratisering som SUHF:s analysfunktion har publicerat det senaste året, och som vicerektor Yvonne Svanström skrev om här i Ledningen har ordet den 18 november.
Ett exempel på sådan ökad administration är att UKÄ:s utvärderingsrapport på flera ställen lyfter att samverkan behöver få en mer framträdande plats i de uppföljningar som görs på lärosätena, eftersom lärosätena ofta följer upp sin samverkan i samband med ordinarie granskningar av utbildning och forskning, där många olika aspekter följs upp samtidigt.
Med tanke på utvärderingstemat är det kanske naturligt att UKÄ och bedömargruppen i detta fall pekar på att just samverkan borde ges större utrymme i uppföljningsprocesserna. Men när motsvarande granskningar gjorts av lärosätenas arbete med andra uppdrag som följer av högskolelagens första kapitel ges samma kritik där: Lärosätena borde ägna mer resurser åt att följa upp arbetet med till exempel breddad rekrytering och hållbar utveckling, och vi kan vänta oss samma rekommendation i framtida utvärderingar av arbetet med internationalisering, jämställdhet, livslångt lärande, och så vidare. Lärosätena arbetar dock med begränsade resurser, och måste också förhålla sig till myndighetsförordningens krav på att arbeta effektivt och hushålla med statens resurser. Skulle lärosätena hörsamma samtliga rekommendationer som lämnas i denna, och andra liknande utvärderingar, skulle detta arbete snabbt äta upp de resurser som krävs för kärnuppdragen forskning och utbildning.
Naturligtvis är det i grunden positivt att få sin verksamhet granskad och få förslag på förbättringsområden, men det gäller att hantera resultaten från denna utvärdering klokt. Bara för att vi kan göra saker som vore bra betyder det inte per automatik att vi ska göra det. Vi måste ställa dessa rekommendationer och förslag mot andra behov på universitetet och se var våra ändliga resurser ger störst nytta.
Texten är skriven av prorektor Clas Hättestrand under vinjetten ”Ledningen har ordet” där universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i ett nyhetsbrev som skickas till alla medarbetare vid universitetet.