”Alla i akademin har nytta av ett externt bollplank”

Maximilian Wanner från Statsvetenskapliga institutionen, deltog i Mentorsprogrammet för unga forskare under läsåret 2023 - 2024. Han hade varit med i andra mentorsprogram tidigare och tyckte det var väldigt värdefullt att få andras perspektiv, och kunna bolla idéer och frågor.

– Jag upplevde programmet som väldigt givande, min mentor var ett otroligt bra bollplank för mig. Han visade mycket förståelse och berättade om sina erfarenheter som var relevanta för mina frågor och funderingar. Jag fick mer lugn i mina tankar kring karriärplaneringen.

Han tycker att det är viktigt att tillvarata alla chanser som olika mentorsprogram ger.

– Det finns så många vägar att gå. Det är alltid bra att kunna prata med någon inom akademin, kanske utanför sitt eget område, då det kan öppna ögonen litegrann. Det finns så otroligt mycket erfarenhet inom akademin, universitetet är så stort och man känner väldigt få utanför sitt eget område. Programmet hjälpte mig att se bredden och att knyta nya kontakter. Det fick mig att inse likheter och kanske även en del skillnader inom vissa områden och jag fick bra tips inför utmaningar jag stod inför.

Ofta osäkra anställningsförhållanden för unga forskare

En av utmaningarna Maximilian hade framför sig var att besluta hur han skulle gå vidare i sin karriär då hans postdoc närmade sig sitt slut. Just ovisshet och stress kring osäkra anställningsförhållanden är något många unga forskare har gemensamt. Här kan mentorsprogrammet ge bra hjälp och stöd, menar Maximilian.

– Ovissheten är alltid med en i den här fasen av karriären. Det kan vara tufft och då är det bra att ha några att prata med. Det är även viktigt att lyssna på sig själv, sina tankar och sin kropp. Man känner sig alltid otillräcklig och kan alltid göra mer – i det här yrket är jobbet oftast inte slut när man går hem. Man måste kunna hantera det på sitt sätt och få balans mellan olika delar av livet.

Han är väldigt nöjd med matchningen. Maximilian kommer från Tyskland och hans mentor är forskare i tyska språket – redan där fanns en gemensam nämnare. I och med att hans mentor var en relativt ung lektor och inte befann sig så mycket längre fram i karriären än Maximilian, hade han nyligen tagit de steg som just låg framför Maximilian. På så sätt kunde han reflektera över Maximilians nästa steg i karriären på ett värdefullt sätt. De träffades några gånger per termin. Inför deras möten skickade Maximilian ett par frågor som han ville ta upp, vilket också bidrog till att samtalen blev givande.

– Som ung forskare funderar många på vad man ska fokusera på – vetenskapliga artiklar, ansökningar eller forskningskommunikation. Det var något vi diskuterade. Men vi pratade även om förväntningar och dynamiken vid institutionen, i projekt och med kollegor.

Han rekommenderar varmt mentorsprogrammet för unga forskare.

– Absolut – alla i akademin kan dra nytta av ett externt bollplank. Att få tid och insikter från seniora forskare från ett mer distanserat perspektiv och få svar på frågor som man har men kanske inte vill ta upp med sina närmaste kollegor på institutionen är nog värdefullt för de flesta unga forskare. Men vad man får ut av det är också beroende av vad man investerar i det.

Inspirerande gruppträffar

Maximilian tycker även gruppträffarna i programmet var givande. De inspirerade till nya frågor att ta upp med sin mentor. Dessutom insåg han hur liknande frågeställningar många har, även om han också upptäckte en del olikheter.

– Att stanna upp och reflektera är något man inte gör så ofta, man hastar vanligtvis bara igenom sina uppgifter. Att kunna göra det inom ramen för Mentorsprogrammet var väldigt bra och gav många nya insikter.

Han tycker att det är viktigt att fortsätta reflektera även efter mentorsprogrammets slut. En fördel med att ha varit med i programmet är att det sedan kan vara lättare att vara sin egen mentor och själv försöka hitta lösningarna till nya frågor man ställs inför.

Text: Elin Sahlin

Läs fler artiklar om Mentorsprogrammet för unga forskare här