Mats Börjesson tar över uppdraget för mentorsprogrammet

Varje höst drar en ny omgång av Mentorsprogrammet igång. Programmet riktar sig till unga forskare vid Humanvetenskapliga området på Stockholms universitet.

Mats Börjesson, tar nu över uppdraget som programansvarig efter Annika Ullman. Han har lång erfarenhet från universitetsvärlden och är i grunden professor i sociologi. Nyligen har han avslutat sitt uppdrag som prefekt på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen och kommer att ha samma funktion på Engelska institutionen från augusti.

­–Det ska bli spännande med mentorsprogrammet! Det jag tyckte var mest givande när jag gick chefsprogrammet på Stockholms universitet var att se det som är likt och olikt mellan olika institutioner. Som en stor sociolog sa en gång: ”jämförelsen skänker de avgörande insikterna”. Det är då man blir lite klokare!

I Mentorsprogrammet har mentorer och mentander kontinuerlig kontakt och träffas under några inplanerade träffar under året efter en given struktur. Paren matchas ihop från olika fakulteter för att de ska få särskilt utbyte av varandras erfarenheter.

–Likheter och olikheter är något man får korn på när man möter någon som kommer från en besläktad men inte riktigt samma disciplin. Det är liknande frågor man står inför, alltifrån publiceringstraditioner till karriärvägar. Till exempel, vad i mitt arbete ska jag satsa på? Hur ser unga forskares möjligheter ut?

Tidigare erfarenhet av mentorsprogram

Han har tidigare varit involverad i ett program för chefsmentorskap, ett samarbete mellan Stockholmslärosätena SU, KI och KTH och Södertörn där mentanderna var nya i sina chefsroller och där mentor och mentand inte skulle jobba på samma lärosäte.

– Man kan säga att det är en variant av vårt mentorsprogram. I Stockholms universitets mentorsprogram för unga forskare finns en process för varje år, en organisation som ska utgå från mentandernas önskemål. Utifrån utvärderingarna verkar vissa vilja ha mer strukturerat över året och andra tycker det är bra som det är. Det är bra med en ram men jag tror att alla parter måste vara öppna för att det kan dyka upp nya frågor och nya dilemman, och att man därför måste ha en flexibilitet. En mentand kanske är intresserad av uppdragskarriär och en annan kanske inte är det, till exempel.

En del undrar hur det är att vara akademiker och att ha chefsuppdrag. Därför tänker han att det är bra att försöka få in lite fler mentorer som har haft ledningsuppdrag av mer öppet slag.

Mats tycker det är viktigt att nämna att även mentorer lär sig mycket av den här typen av program. Han, liksom många andra seniora forskare, har erfarenhet av mentorskap på ett mer informellt plan när han lett seminarieserier. Då är det lätt att man blir som en mentor om en ung forskare hör av sig om tips och råd.

–En fördel med ett strukturerat mentorskap är att det är förpliktigande för bägge parter, det känns självklart att man kan ta kontakt för att få stöd och råd.

Samtidigt har mentorsprogrammet en tydlig början och ett slut.

Koppla ihop med liknande program

Mats har flera utvecklingsidéer. En av dessa är att försöka koppla ihop mentorsprogrammet med liknande verksamheter som har med karriärutveckling att göra, till exempel Forum för doktoranders mentorsprogram. På universitetet finns även ett annat projekt, Human resources strategies for researchers (HRS4R), där Mats är projektansvarig tillsammans med Gunnar Svensson. Det är ett uppdrag från vicerektorerna och innebär att Stockholms universitet vill bli EU-certifierat när det gäller HR-frågor inklusive forsknings- och karriärmöjligheter.

–Där pratar vi mycket om hur möjligheterna för unga forskare ser ut på universitetet. Hur ser det ut för unga forskare som kommer från ett annat land, kan de hur det svenska systemet fungerar? Hur funkar det med rättigheter och skyldigheter, karriärvägar och möjligheter specifikt på universitetet, inte bara för utländska forskare utan för forskare generellt?

Det är tydligt att det görs mycket på Stockholms universitet när det gäller karriärutveckling men att det skulle kunna samordnas mer.

–Jag tror att vi kan koppla mentorsprogrammet lite tydligare till andra saker vi gör, och på så sätt hitta synergier. Det är likartade verksamheter hela vägen från vad som är strategiskt smart karriärmässigt till de så kallade mjuka frågorna, hur man kan kombinera sin forskarkarriär med privatliv.

Utmaning jobba med matchningar

Mats har stött på många doktorander och även unga forskare som verkar tro att forskarkarriär sker på ett närmast mystiskt sätt, att det hänger på personrelationer. Mentorsprogram och coachning för forskare är otroligt betydelsefullt, då rollen som forskare är en speciell del av arbetsmarknaden, säger han.

–Man kan hamna på så många olika ställen på universitetet, och arbetsuppgifterna är ofta breda. Väldigt många har svårt att få vardagen att gå ihop när det gäller arbete och fritid. Ofta är det bra att bolla med folk som varit med ett tag och som kanske gått lite fel då och då.

Själv har han jobbat mycket i arkiv då han är historiskt intresserad. Han berättar att han i vissa projekt fastnat efter att ha arbetat länge i arkiv och att det sedan inte blev någon publikation av det.

–Man måste ju få pröva, det kan vara skönt för unga forskare att veta att allt inte går på ett snöre. De kanske kan få hjälp att inte gå in i labyrinter också.

Att jobba med matchningar mellan mentorer och mentander blir en intressant utmaning i rollen som programansvarig, menar han:

–Det känns både spännande och ansvarstyngt att jobba med matchningar, det är så otroligt viktigt. Man vill att alla ska få ut så mycket som möjligt av det.

Kontakt och anmälan

Om du har frågor eller vill anmäla dig så ta kontakt med programansvarig Mats Börjesson mats.borjesson@su.se, tel: 08-120 762 18.

Intervjuer om mentorsprogrammet

Mentorsprogrammet - intervju med tidigare programansvarig Annika Ullman

Mentorsprogrammet hjälpte Noam förstå rollen som akademiker

”Mentorsrelationen idealisk för att hantera stora frågor utan givna svar”

”Mentorsprogrammet hjälper mig att få perspektiv på saker och ting”