Stefan Helgesson: När kollegialitet blir en styrka

Kollegialiteten hör till universitetens kärnvärden. Men vad betyder egentligen kollegialitet? Därom råder olika meningar. För en del handlar det om hur lärare och forskare och befinner sig i jämlik interaktion med kollegor – i seminarierummet, granskningsprocesser eller forskningssamarbeten. Det är ju denna väv av kontakter som utgör vetenskapssamhällets mänskliga infrastruktur.

Andra ser kollegialitet som principen för hur lärosäten styrs eller borde styras. Det är genom att ge av sin tid i beredningar, nämnder och styrelser, och genom att periodvis ta på sig ledningsuppdrag, som man kan säkra välgrundade beslut.

I den färska SUHF-rapporten Det kollegiala livet: styrning, arbetssätt och förutsättningar lyckas Ulla Eriksson-Zetterquist och Kerstin Sahlin på ett enkelt sätt föra samman de två synsätten genom att tala om ”horisontell” respektive ”vertikal” kollegialitet. Den horisontella – dialogen med kollegor – är fundamental. Ingen akademisk miljö kan existera utan den. Den vertikala, som innebär att lärare och forskare direkt bidrar till styrningen av lärosätet som organisation, är däremot långt ifrån självklar. I stället har förvånansvärt många högskolor i huvudsak en linjestyrning.

Just på SU, jämte ett par andra av Sveriges stora och äldre universitet, är principen om den vertikala kollegialiteten särskilt stark. Våra institutioner har institutionsstyrelser. Fakulteterna har nämnder med valda ledamöter. Dekaner blir valda (inte anställda som dekaner) och ledarskapsroller roterar. Därutöver finns alla beredningar för såväl forskning, utbildning och rekrytering. Det är där som så mycket av det hårda och oundgängliga organisatoriska arbetet utförs.

SU är i dessa avseenden exemplariskt, samtidigt som den vertikala kollegialitetens styrka helt vilar på graden av dess förankring. I klartext handlar det om en beredskap att verka för helheten och inte endast det egna forskningsintresset. Eftersom alla på universitetet arbetar under tidspress råder det ett visst spänningsförhållande mellan den horisontella och vertikala kollegialiteten. Långsiktigt gynnas dock lärosätet när båda samverkar. SUHF-rapporten, som är både läsvärd och föredömligt kort, ger på så vis stöd för det vi ofta tar för givet på SU.

Texten är skriven av Stefan Helgesson, vicerektor och professor vid Engelska institutionen, under vinjetten ”Ledningen har ordet”, där universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i ett nyhetsbrev som skickas till alla medarbetare vid universitetet.