Forskaren Natasja Börjeson om samverkan som karriärväg

Hur kom du in på att samverka med Dramaten och projektet STAGES?

– Stockholms universitet har ett strategiskt partnerskapsavtal med Dramaten och jobbar aktivt med att hitta samarbeten mellan de två organisationerna. Ett av dessa var STAGES, ett större EU-projekt om hållbarhet och när de behövde en miljövetare med vana av samskapande processer och tvärvetenskap så hamnade frågan hos mig. Också, jag har en regel för mig själv, att är ett uppdrag tillräckligt nära mitt kunskapsområde så ska jag tacka ja. Ibland ångrar jag denna regel, den kräver ett ständigt utmanande och lärande. Men, det har alltid varit värt det.

Många doktorander tänker att forskarkarriären är ganska smal. Vad skulle du vilja säga till dem?

– Först och främst, att den är smal kan ju vara precis så som en doktorand vill ha det senare i sin forskarbana. Men, om en är intresserad av mer spretiga sammanhang så finns det idag många möjligheter att bredda sig. Ta för vana att tacka ja till projekt även utanför din omedelbara bekvämlighetszon!

Vilka kompetenser från forskningen har varit mest användbara utanför traditionell akademi?

– Erfarenheten av att vrida och vända på perspektiv samt att alltid behöva lära sig och förstå nya saker. Det är ju typiskt forskargöra. Att leta, ta in och värdera information, se och sätta ihop samband och att ha stor vana av att driva egna projekt men också se hur de kopplar till andra frågor och delar av verksamheten. Många forskare är leveranssäkra, och det är en egenskap som är väldigt användbar även utanför akademin.

Hur viktigt är nyfikenhet jämfört med långsiktig karriärplanering?

– Forskning är ju många dagar ”bara ett jobb” som alla andra. Men, för att upprätthålla entusiasm långsiktigt så tror jag att nyfikenhet är jätteviktigt. Med detta sagt så vill jag inflika att jag aldrig varit speciellt bra på karriärplanering utan är mer intresserad av att jobba i spännande, roliga, utmanande och inte sällan svåra sammanhang.

Vad har varit mest utmanande i att arbeta transdisciplinärt?

– Att jobba transdisciplinärt – över ämnes- och organisationsgränser – är alltid en utmaning. Det kan vara en utmaning att förstå organisationen och dess processer och dessutom linjera dem med forskningsmetodik. Det kan vara svårt att få alla att förstå vad forskningen kan bidra med och hur, och att få organisationen att själv äga frågan som vi jobbat med tillsammans. Som forskare i tvärvetenskapliga sammanhang behöver du vara lika delar följsam som envis och obekväm, och det orkar ju ingen vara egentligen.

Har du upplevt att du behövt förklara eller försvara den här typen av projekt inom akademin?

– Ja verkligen. Men vilken forskning behöver inte försvaras någon gång? Huvudsaken är kanske att du själv kan försvara eller kanske snarare förklara varför det är viktigt med samverkan. Det finns alltid de som inte håller med dig, men sådan är akademin. Samverkan och nyttiggörande är inte för alla, men det behöver det ju heller inte vara.

När känner du att forskning verkligen gör skillnad? Vad har det betytt för dig att samverka med Dramaten och arbeta med STAGES och Kosmetikakollen?

– Forskning kan göra skillnad på så många sätt, särskilt när den tillgängliggörs och påverkar till det bättre. Väcker tankar och frågor. För mig i just i detta fall så var det otroligt givande att lära mig nya saker och tankesätt. Men det bästa var nog att se hur de människor jag jobbade nära, blev bekväma med forskningen och frågorna vi arbetade med. För att sedan så tydligt börja äga dem själva. Det är transformation. Allt detta smälte ihop i Kosmetikakollen; den är så mycket forskning och policyarbete kondenserat i ett snabbt och enkelt sätt för alla att enkelt minska sin exponering för farliga kemikalier. Snygg är den också. Det är så roligt att se den spridas och uppmärksammas. Jag vill tacka alla inblandade, det har varit den bästa av teamwork.

Läs mer om Kosmetikakollen här

Läs mer om Natasja Börjesons forskning här