Forskarnas bästa naturtips på campus
Ta en paus och gå ut i det gröna. Fem forskare delar med sig av sina bästa tips – från fågelliv mellan campusområdena till dolda ekar och fascinerande blommor, svampar och insekter.
På jakt efter rostsvampar
Ayco Tack, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik
Vilken är din starkaste naturupplevelse på campus?
– Jag älskar att ta naturinriktade lunchpromenader med kollegor, där vi spanar på fåglar, fångar trollsländor eller letar svamp. Det är ett bra sätt att rensa tankarna.
Vad bör vi andra hålla utkik efter på campus?
– Fåglar på våren, till exempel vid Lappkärret eller Bergianska. Trollsländor på sommaren, vid Bergianska eller vid den lilla bäcken som rinner mellan Laduviken och Circle K. Och svampar, som finns överallt.
– Jag har nyligen också blivit intresserad av rostsvampar. Det är en mycket varierad grupp av växtpatogener, och i höst startar vi ett stort projekt om deras mångfald, ekologiska roll och evolution i bergsområden i sydvästra Etiopien.

Rostsvamp. Foto: Ayco Tack
Dolda ekar vid Södra huset
Caroline Greiser, forskare vid Institutionen för naturgeografi
Vad vill du tipsa andra att upptäcka på campus?
– Jag går ibland med kollegor på promenader bakom campus Frescati, eller till Lilla Frescati eller Bergianska för att titta på djur och växter.
– Jag tycker om de stora ekarna bakom biblioteket, lite gömda. Det är cool att byggnaden är yngre än träden och att byggnaden anpassades efter ekarna (se bild). Ekarna hyser en enorm mängd biologisk mångfald. Många arter är beroende av ek, som fladdermöss, insekter, fåglar, svampar, mossor och lavar.

Öppningar i Södra husets tak för befintliga ekar. Foto: Google Maps/Airbus, Maxar Technologies
Fågelsång mellan campusområdena
Clas Hättestrand, professor vid Institutionen för naturgeografi
Vilken naturupplevelse på campus vill du dela med dig av?
– Att gå mellan Frescati och Albano på den ”inre” vägen, Baron Rålambs väg, i mitten av maj när löven håller på att spricka ut och fåglarna sjunger som allra mest intensivt. Det råder ett sådant lugn längs den vägen. Det är bara ett stenkast från Roslagsvägen, men skogen emellan gör att det blir relativt tyst, förutom fåglarna då – lövsångare, gransångare, grönsångare, svarthätta, trädgårdssångare, koltrast och många andra.
– Passa på att gå mellan våra campusområden under våren och stanna upp någon gång för att ta in skogen med alla dess invånare.

Grönsångare. Foto: Lars Johansson/Mostphotos
Sällsynt vårtbitare på sensommaren
Kristoffer Hylander, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik
Vilken är din starkaste naturupplevelse på campus?
– Jag har haft många trevliga naturupplevelser här. Jag och en kollega går ofta ut på en promenad på lunchen och tittar på växter, fåglar, svampar och insekter. På sensommaren kommer gräshoppor och vårtbitare i gång. De ser man inte andra tider på året.
– Den 4 september 2025 tog vi med oss ett paraply och gick ut i solen på lunchen. Vi skulle leta efter ekvårtbitare. Vi höll paraplyet under grenar av ekar och bankade med en pinne på grenen. Redan vid ek nummer två ramlade det ner en ekvårtbitare i paraplyet. Det var första gången jag såg den så det blev ju lyckat. Strax bredvid i gräset hoppade det till och det visade sig vara en cikadavårtbitare, ytterligare en art som jag inte tidigare sett. Sedan var det bara att raskt gå tillbaka till kontoret och listan med obesvarade mejl.

Sällsynt ekvårtbitare på campus. Foto: Kristoffer Hylander
Pollenlösa maskrosor på ängen
Yannick Woudstra, postdoktor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik
Vilken är din starkaste naturupplevelse på campus?
– Att gå genom skogar och ängar och uppleva skillnaden mellan de två livsmiljöerna. I skogen behöver vi titta uppåt för att se löv och fåglar, och på ängen behöver vi titta neråt för att se blommorna och deras pollinatörer, som bin och humlor.
– Den största upplevelsen för mig är på ängen bakom Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen för där det finns många pollenlösa maskrosor. Ta med dig en lupp och titta närmare på maskrosornas stift. På många av dem finns inga pollenkorn alls. Bästa tiden att se dem är i maj, men en del maskrosor blommar fortfarande i början av juni.
Läs en intervju med Yannick Woudstra om konsekvenserna av pollenlösa maskrosor.

En pollenlös maskros (till vänster) och en som producerar pollen (till höger). Foto: Yannick Woudstra.