Teknikhöjden demonteras för återbruk

Vad händer här?

– Här pågår demontering av Teknikhöjden, en tomställd byggnad från 1960‑talet i den norra delen av campus Albano. Byggnaden omfattas av ett rivningsbeslut enligt en sedan länge beslutad detaljplan. Arbetet är en del av innovationssatsningen Återhus 3.0, att bygga hus av hus, ett samarbete med bland andra Vinnova, som syftar till att utveckla processer och standardiserade metoder för demontering och återbruk, säger Linda Karlsson.

Hur skiljer sig den här rivningen från andra?

– Den största skillnaden är att vi inte river i traditionell mening. I stället demonterar vi så mycket som möjligt för återbruk. I ett innovationspartnerskap med NCC har vi nu tagit oss an en mer komplex byggnadstyp, en platsgjuten stomme.

– Vi har varsamt demonterat allt invändigt. Nu sågas byggnaden ner i de delar och storlekar som är planerade att kunna bli bjälklag, väggar och pelare i framtida nybyggnadsprojekt. Ambitionen är att så mycket som möjligt ska komma till nytta och inte hamna på tipp.

– Vi har valt att demontera den största av de tre huskropparna i sin helhet. De två övriga visade sig vara svårare att ta ner för lämpligt återbruk, men kan förhoppningsvis göra nytta som fyllnadsmassa i anläggningsprojekt eller liknande.

Vilka är de största utmaningarna med att riva selektivt?

– Att demontera en platsgjuten betongstomme är komplext och kräver mycket noggrann planering, inte minst eftersom det finns begränsad erfarenhet och få givna riktlinjer för hur bjälklag och väggar ska sågas ut. Det handlar om att göra avvägningar mellan vad som är kostnadseffektivt vid demontering och hur materialet kan användas vidare.

– Större betongblock ger fler möjligheter för återbruk, men samtidigt ställer vikt, logistik och återmontering höga krav. Metoden är ännu inte särskilt väl beprövad i den här skalan, och även om demonteringen fungerar enligt plan är den största utmaningen i slutändan ekonomisk snarare än teknisk.

Vad lär ni er av projektet?

– Teknikhöjden är ett tydligt exempel på hur återbruk av tunga byggnadsdelar kan spara resurser och minska utsläpp, men också att ekonomin är den största utmaningen. En viktig del i projektet har varit att utveckla nya arbetssätt och också se möjliga affärsmodeller, vilket är nödvändigt för att kunna fortsätta arbeta med återbruk i stor skala. Nyproducerat material är ofta billigare än demontering, vilket gör återbruk svårt i dagens linjära ekonomi.

– I förlängningen krävs en mer cirkulär ekonomi. Projektet är ett viktigt steg i den riktningen och har redan väckt intresse för återbrukade byggnadsdelar.

Vad ska det bli på platsen i stället?

– Det planeras ingen nybyggnation i närtid. I stället kommer platsen delvis att fungera som lager tills de demonterade byggnadsdelarna kan tas i bruk i andra byggprojekt. Området är detaljplanerat för forsknings- och utbildningslokaler samt student- och forskarbostäder, men just nu ligger fokus på att i första hand använda den bebyggelse vi redan har.

Läs mer om innovationsprojektet Återhus.