Hallå där – Henrik Cederquist, nytt Rektorsråd för forskningsinfrastruktur
Henrik Cederquist är professor i fysik och har tidigare varit vicerektor för det Naturvetenskapliga området. Från 1 januari 2026 axlar han ett nytt uppdrag som rektorsråd för forskningsinfrastruktur.
Henrik Cederquist, professor vid Fysikum, Stockholms universitet. Foto: Niklas Björling
Uppdraget
Vad innebär uppdraget?
– Det betyder att jag får ansvaret för att ge råd till rektor och universitetsledningen i infrastrukturfrågor och för att leda samordningen av forskningsinfrastrukturarbetet på Stockholms universitet på en övergripande nivå. Jag kommer då att ha gott stöd av vårt nyligen beslutade råd för forskningsinfrastruktur, RFF. I uppdraget ingår också att företräda universitetet i olika infrastrukturfrågor – till exempel som representant för SU i URFI, Universitetens Referensgrupp för ForskningsInfrastruktur, som för en dialog med Vetenskapsrådets råd för forskningsinfrastruktur, RFI, i sådana frågor och som SU:s representant i Stockholm trios infrastrukturgrupp.
Vilken fråga vill du ta tag i först?
– Det är flera viktiga frågor som är aktuella för närvarande. Just nu arbetar vi till exempel med olika inspel i anslutning till RFI:s pågående behovsprövningsprocess av ny och befintlig forskningsinfrastruktur av nationellt intresse och med att inventera forskningsinfrastruktur, även sådan som inte är klassad som nationell, på Stockholms universitet. En konkret viktig uppgift som blir aktuell för RFF:s första möte efter årsskiftet blir att ta fram ett förslag till beslut om regler för forskningsinfrastruktur på SU.
Hur kommer medarbetare att märka av ditt uppdrag?
– Förhoppningsvis genom att kunskapen om den forskningsinfrastruktur som finns tillgänglig på SU, på KTH och KI – våra partneruniversitet inom Stockholm trio – liksom nationellt och internationellt blir mer känd till gagn för forskningen på SU.
Forskningsinfrastruktur
Vilka utmaningar ser du när det gäller forskningsinfrastruktur de kommande åren?
– Finansieringen av forskningsinfrastruktur av nationellt intresse är nog den största utmaningen. Den senaste forskningspropositionen innehöll glädjande nog ökade satsningar på forskning, men satsningen på just nationell infrastruktur var nära nog obefintlig. Andra utmaningar rör säkrandet av driften av MAX IV där SU sedan länge förordat att staten tar ett helhetsansvar för drift och nödvändig kontinuerlig utveckling av anläggningen. På nationell nivå är samordningen av e-infrastruktur för forskning den största utmaningen.
Vad kännetecknar en stark och hållbar forskningsinfrastruktur?
– Jag tycker att SciLifeLab kan tjäna som ett gott exempel. Det är ett konstruktivt samarbete där ansvaret för en stor del av verksamheten är lika och delas mellan Stockholm-trio-lärosätena och Uppsala universitet genom särskilda överenskommelser. Ansvaret delas också med ett stort antal lärosäten i landet inom ramen för den nationella infrastrukturen. Verksamheten på SciLifeLab, för vilken olika infrastrukturplattformar och -enheter är avgörande, utvecklas starkt och har till exempel genom insatser under pandemin visat på den stora betydelsen av kapacitet inom forskningen för samhället i stort. SciLifeLab är till en betydande del finansierat direkt via stadsbudgeten vilket förstås bidrar till långsiktig hållbarhet.
Samarbeten
Vilka möjligheter ser du i samarbeten med andra lärosäten eller aktörer?
– Samarbete sker ju på flera olika nivåer genom URFI (Universitetens Referensgrupp för ForskningsInfrastruktur), Stockholms trio och inom ramen för enskilda nationella forskningsinfrastrukturer och nätverk (europeiska och internationella) där Stockholms universitet är delaktigt.
Vad i uppdraget känns roligast eller mest motiverande?
– Jag ser verkligen fram emot samarbetet inom vårt nya SU-råd för forskningsinfrastruktur, RFF, men det finns också andra spännande delar med uppdraget som att få mer insikt i enskilda infrastrukturers arbete – till exempel genom partsrådsmöten för infrastrukturer där SU medverkar men inte är huvudman.
Du kommer att ha ansvar för forskningsinfrastrukturen inom båda vetenskapsområdena. Vad har du, som naturvetare och fysiker, för erfarenhet av forskningsinfrastruktur inom humaniora, samhällsvetenskap och juridik?
– Ja, här har jag ju så klart ännu mer att lära om forskningsinfrastrukturen och dess villkor på H-området, men lite erfarenhet av vissa delar av den har jag ändå hunnit skaffa mig genom att jag är ledamot av styrelsen för SUBIC, Stockholm University Brain Imaging Center. Kanske också i någon mån genom mitt arbete för Centrum för Paleogenetik, CPG, som dock i huvudsak är ett forskningscentrum och inte en infrastruktur, men där styrgruppens arbete till del liknar det i styrgrupper för nationella infrastrukturer.
– Jag kan också passa på att nämna att beslut om att inrätta en centrumbildning under Institutionen för arkeologi och antikens kultur på humanistisk fakultet är nära förestående och att vi förnyar vår överenskommelse om CPG-samarbetet med Naturhistoriska riksmuseet.
Läs mer
- RFF: Stockholms universitets råd för forskningsinfrastruktur. Består av två representanter vardera från de båda vetenskapsområdena, med stöd från avdelningen för forsknings- och samverkansstöd samt områdeskanslierna.
- URFI: Universitetens Referensgrupp för Forskningsinfrastruktur
- RFI: Vetenskapsrådets råd för forskningsinfrastruktur