Åsa Borin: Rapporter om administrativ börda

I början av hösten har två rapporter presenterats – Statskontorets rapport Generella regelverk ger inga avgörande konsekvenser för universitet och högskolor och Sveriges universitets- och högskoleförbunds (SUHF:s) rapport Ökad kontroll och ökad byråkratisering – Hur kan onödig administration vid universitet och högskolor minska (SUHF:s tredje och sista rapport i rapportserien om ökad kontroll och ökad byråkratisering).

Statskontorets rapport ger intrycket att den administrativa bördan från generella regelverk är hanterbar och har liten påverkan på lärosätenas kärnuppgifter. Men i rapporten, på sidan 47, framgår att de flesta universitetsdirektörer och förvaltningschefer har en annan uppfattning. Denna skillnad mellan Statskontorets slutsats och sektorns synpunkter – som även lyfts i SUHF:s rapporter om ökad kontroll och byråkratisering – gör att Statskontorets bedömning framstår som otillräcklig. Den administrativa belastningen är inte ett isolerat fenomen, utan ett systemproblem där både extern styrning och interna ambitioner samverkar.

SUHF:s rapport visar att onödig administration ofta uppstår genom överambitiösa tolkningar av regelverk, bristande samordning och en kultur där rädslan att göra fel leder till överdokumentation och kontroll. Det är inte bara vad som görs, utan hur ofta, av vem och på vilken nivå. När varje organisatorisk nivå lägger på ett eget lager av kontroll, skapas snöbollseffekter som tränger undan kärnverksamheten.

En särskilt tung del av den administrativa bördan uppstår från de myndigheter som är satta att kontrollera verksamheten. Universitetskanslersämbetet (UKÄ), forskningsfinansiärer och andra tillsynsmyndigheter bidrar genom omfattande utvärderingar, korta svarstider och överlappande uppdrag. UKÄ har själv konstaterat att hög detaljeringsgrad och brist på samordning ökar belastningen. När syftet med en utvärdering är otydligt, försvåras inte bara planeringen – även möjligheten att använda insamlad information för verksamhetsutveckling går förlorad.

Statskontoret föreslår effektiviseringar inom lärosätena som lösning. Men SUHF:s analys visar att effektivisering inte är neutral – den kräver resurser och riskerar att flytta arbetsbördan till forskare och lärare. Det är därför avgörande att förenklingar utgår från ett helhetsperspektiv och sätter lärosätets kärnuppgift i fokus, det vill säga att bedriva utbildning och forskning av hög kvalitet. Detta kopplar till behovet av att förstå lärosätenas särart – deras unika uppdrag, kollegiala styrmodeller och internationella förankring, vilket understryks i SUHF-rapporten. Att behandla universitet som generella myndigheter är att ignorera denna särart. Det krävs en styrning som bygger på tillit, förståelse och dialog – inte på kontroll och likformighet.

Vi behöver en styrning som erkänner akademins komplexitet och som främjar långsiktig kunskapsutveckling. Statskontorets rapport är en del av samtalet – men SUHF:s rapport visar att samtalet måste fördjupas. Det är dags att se universitet och högskolor som det de är: samhällsbärande institutioner som behöver frihet för att kunna bidra.

Texten är skriven av universitetsdirektör Åsa Borin under vinjetten ”Ledningen har ordet” där universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i ett nyhetsbrev som skickas till alla medarbetare vid universitetet.