Stefan Helgesson: ”En skev bild av svensk forskning”

För några veckor publicerade Vetenskapsrådet (VR)susuhf sin senaste forskningsbarometer. Denna översikt som sammanställs vartannat år innehåller en mängd värdefull statistik, men bestörtningen blev stor bland humanioradekanerna i Sverige när vi läste följande passus på sidan 81:

”I denna upplaga av Forskningsbarometern har vi valt att exkludera humaniora från de flesta figurer, särskilt all citeringsstatistik. Orsakerna är både den låga täckningsgraden och den låga citeringsgraden i databasen. En viktig förklaring till den låga citeringsgraden är att även om en publikation inkluderas, räknas bara citeringar från andra publikationer som också finns med i databasen.”

Den åsyftade databasen är Web of Science, som är känd för att inte täcka in humaniora särskilt väl – och ändå ingick humaniora i 2023 års forskningsbarometer. Då hette det att ”[t]äckningsgraden inom humaniora och samhällsvetenskap har […] förbättrats […] sedan Vetenskapsrådets publikationsdatabas utökats med Emerging Sources Citation Index” (72). I den genomgången visades att Sverige-baserad humanioraforskning i själva verket har ett enastående internationellt genomslag, bättre än i princip alla andra vetenskapsområden. Och nu: uteslutning.

I ett gemensamt brev till VR:s huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap, Henrik Ekengren Oscarsson, framförde vi humanioradekaner att årets barometer ger en skev bild av svensk forskning. I sitt svar till oss framhöll han att VR:s bibliometriker inte ansåg sig kunna stå bakom det alltför osäkra underlaget för humaniora, vilket ”visar behovet av kompletterande underlag och utveckling av nya tillvägagångssätt för att mäta internationellt genomslag på ett sätt som omfattar all svensk forskning”.

Gott så, men det väcker frågor om den bibliometriska metoden som sådan. I Coalition for Advancing Research Assessment (CoARA), som SU, Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och VR själva står bakom, finns en annan strävan i tiden, nämligen mot en mer kvalitativ bedömning.

Bibliometri utgår från en naturvetenskaplig modell, där publiceringsmönstren skiljer sig väsentligt från många, men inte alla, ämnen inom humaniora. Åtskilligt av det som publiceras inom exempelvis lingvistik och arkeologi passar väl in i naturvetenskapernas citeringspraxis. Men det som präglar humaniora sammantaget är bredden och mångfalden. Det talas ibland om ”bibliodiversitet”, vilket i högsta grad utmärker humaniora, men även juridik och samhällsvetenskap.

I analogi med biologiska ekosystem borde mångfald premieras som ett egenvärde också i forskningens ekosystem. Ju fler publiceringsformer som odlas, desto bättre: monografier, essäer, peer-review artiklar, bloggar, med mera. Anledningen till detta är att kunskapsutveckling kan vara hierarkisk – ny kunskap slår ut den gamla – eller kumulativ och rekursiv, där den utrymmeskrävande dialogen med det förflutna är central. Vi får hoppas att VR:s utlovade nya tillvägagångssätt kan fånga in denna kvalitativa mångfald framöver. Det vore i linje med uppsåtet bakom CoARA.

Texten är skriven av Stefan Helgesson, vicerektor och professor vid Engelska institutionen, under vinjetten ”Ledningen har ordet”, där universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i ett nyhetsbrev som skickas till alla medarbetare vid universitetet.