Hans Adolfsson: Att stärka den akademiska friheten måste prioriteras

Varmt välkomna tillbaka till ett nytt läsår.

Vi lägger en sommar bakom oss som jag hoppas har bjudit på såväl välbehövlig avkoppling som stimulans genom olika aktiviteter, kanske också sådana som inte alltid hinns med i vardagen under terminstid. Själv har jag njutit av ledighet på olika platser runt om i Sverige, men också under en semesterresa till Island, ett väldigt fascinerande land som bjuder på oslagbara naturupplevelser.

Nu är höstterminen snart igång och det märks tydligt genom att universitetets campus åter fylls av liv och rörelse. Det märks också genom att rektorskalendern fylls med många möten, såväl interna som med externa parter. Några av dessa möten som jag verkligen ser fram mot är de institutionsbesök som jag och universitetets nytillträdda prorektor, Jane Reichel, kommer att påbörja nu under hösten. Först ut är besök hos den samhällsvetenskapliga fakultetetens institutioner.

Terminen är snart igång men det har redan hunnit hända en hel del. Som ni säkert redan noterat har universitetet tillsammans med Göteborgs universitet fått i uppdrag av regeringen att bistå Universitets- och högskolerådet (UHR) i att ta fram ett medborgarskapsprov. Införandet av medborgarskapsprov är en del i det så kallade Tidö-avtalet och således ett resultat av en politisk överenskommelse. För universitetets del handlar det om att konstruera delprov i svenska, och det hela ska vara klart senast i mitten av augusti nästa år.

När vi meddelades om att detta uppdrag skulle ges till universitetet markerade vi med tydlighet mot regeringen att den typen av verksamhet inte kan klassas in i universitetets kärnuppdrag, utbildning, forskning eller samverkan såsom definieras i högskolelagen, och att uppdraget därmed inte borde ges till universitetet. Vi markerade också att ett sådant beslut innebär ett tydligt avsteg från den etablerade praxis som i Sverige, liksom internationellt, värnar armlängds avstånd mellan staten och lärosätena i fråga om genomförandet av uppdrag kopplade till politiska uppgörelser. I förlängningen riskerar sådana beslut att universitetet används som ett politiskt redskap, vilket kan undergräva både det akademiska oberoendet och tilltron till den kunskap som förmedlas och utvecklas. Regeringen valde ändå att gå vidare och ge oss uppdraget med motiveringen att Stockholms universitet är en myndighet under regeringen och att vi redan konstruerar olika typer av prov, exempelvis de nationella proven i svenska för invandrare, och de så kallade Tisus-testen.

Varför protesterade vi då mot detta uppdrag när vi ändå har kompetensen att utveckla kvalitetssäkrade prov? Den stora skillnaden mellan de prov och tester vi idag konstruerar och ett medborgarskapsprov, är att såväl de nationella proven som Tisus-testerna är behörighetsgivande för att kunna antas till universitetets utbildningar. Ett medborgarskapsprov däremot har ingen bäring på universitetets verksamhet. Vi antar studenter som har rätt behörighet till våra program och kurser, alldeles oavsett vilken nationalitet de har.

Regeringen kommer sannolikt inte att backa från beslutet att ge oss detta uppdrag, men de medger samtidigt att myndighetsformen kanske inte är den bästa organisationsformen för universitet och högskolor. Vi får således hoppas att den aviserade utredningen som ska se över lärosätenas organisationsform faktiskt kommer igång under hösten och att vi som universitet slipper den här formen av direkt politisk styrning i framtiden. Att stärka den akademiska friheten och den institutionella autonomin måste prioriteras. Det är värt att fortsätta kämpa för.

Texten är skriven av rektor Hans Adolfsson under vinjetten ”Ledningen har ordet” där universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i ett nyhetsbrev som skickas ut till alla medarbetare vid universitetet.