Lena Mäler: Forskningspolitik – forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta

Mycket har redan skrivits om den forskningspolitiska propositionen och det diskuteras flitigt kring vad resultatet av politiken kan komma att bli. Själv har jag nyss skrivit en dekankrönika om hur den troligen påverkar det Naturvetenskapliga området och vi ägnade nyligen även ett prefektmöte åt att diskutera troliga implikationer av ”proppen” som innehåller en hel del förslag som kan komma området till godo. När jag möter kollegor från andra lärosäten är frågorna också där högt upp på agendan.

Jag tänkte denna gång ägna några tankar åt vad som egentligen står i regeringens proposition, eller kanske vad som inte står. De satsningar som görs är till stor del riktade mot forskningsråd som bland annat ska göra specifika satsningar på excellent och banbrytande forskning och på strategiska forskningsområden inom valda inriktningar. Det är mycket tydligt, redan från rubriksättningen att ledord som ”innovation” och ”nytta” har blivit viktigare. Andra ord som förekommer ofta är ”teknik” och ”excellens”. Propositionen bär tydliga spår av det som går att läsa i bland annat den så kallade Draghi-rapporten, ”The Future of European Competitiveness”, där innovation och konkurrenskraft är viktiga komponenter.

Man kan roa sig med att räkna hur ofta ord som de ovan nämnda förekommer i propositionen. Ordet ”innovation” i någon form nämns ungefär 300 gånger och ”teknik” i någon form omkring 200 gånger, medan ”naturvetenskap” nämns knappa 20 gånger – ungefär lika många gånger som ”humaniora” eller ”samhällsvetenskap” i någon form. Jämför de sistnämnda tre med ”konkurrenskraft” som förekommer ungefär 90 gånger. För ett bredduniversitet som vårt är det lite märkligt att de ämnesområden som utgör vår grund knappt nämns i propositionen.

Vad menas då med excellens? Jag är fortsatt fast övertygad om att de flesta banbrytande och excellenta innovationerna kommer att genereras av fri forskning där varje forskare själv väljer områden och metoder för sin forskning. Det gäller då att de excellenssatsningar som tidigare nämnts verkligen kan nyttjas av alla forskare. Jag har tidigare under rubriken ”Ledningen har ordet” skrivit om vikten av att universitetet har transparenta och tydliga processer för att attrahera de bästa och skickligaste lärarna och forskarna och att detta är det bästa sättet att skapa excellens i forskning. Vi har sådana processer på vårt universitet men för att de rekryterade forskarna ska kunna nå sin fulla potential vore det önskvärt med en ökad andel basanslag som kunde trygga den fria forskningen inom alla forskningsområden inklusive naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap.

Texten är skriven av Lena Mäler, dekan och professor vid Institutionen för biokemi och biofysik, under vinjetten ”Ledningen har ordet”, där universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i ett nyhetsbrev som skickas till alla medarbetare vid universitetet.