Med Stefan Fors fick institutionen en direktlänk till regionen
Stefan Fors, forskare inom folkhälsa och sociologi, har under 2022–2024 bidragit till att stärka samverkan mellan Stockholms universitet och Region Stockholm. Genom finansiering från regionen har han främjat forskning, deltagit i seminarier och varit en viktig länk mellan akademi och praktik inom folkhälsa.
– Premissen är att stärka samverkan mellan regionen och Institutionen för folkhälsovetenskap. Regionen finansierar, och jag har varit tillgänglig för samarbete och för att informera om deras arbete, berättar Stefan Fors.
Ett av forskningsprojekten han medverkar i handlar om psykisk ohälsa bland unga vuxna, där fokus ligger på ångest och depression och vilka som söker vård – och vilka som inte gör det.
– Forskarna på institutionen sökte pengar för projektet innan jag kom dit och skrev in mig som samarbetspartner från regionen i ansökan, som blev beviljad. Det vi har gjort hittills är att designa studien, skicka ut enkäter och samla in data. Nu ska vi börja med själva analysen, säger han.
Fria ramar och nya samarbeten
Stefan Fors har bland annat medverkat i en större forskningsansökan om segregation och ojämlikhet inom hälsa samt fungerat som en naturlig kontakt mellan regionen och institutionen.
– De här två åren har gett mig finansierad forskningstid och väldigt mycket frihet. Jag har kunnat starta samarbeten, delta i projekt och vara en resurs för forskare som vill förstå hur regionen arbetar, berättar han.
Han beskriver hur forskare, särskilt de utan erfarenhet från Sverige, ofta saknar ingångar till politiken och praktiken.
– Det har känts att det funnits ett sug hos institutionen. De flesta som jobbar med folkhälsa vill påverka praktik och politik men har inte alltid de kontakterna. Jag fick många frågor om vilken data vi har tillgång till och hur vi arbetar på regionen.
En naturlig väg till Region Stockholm
Trots de positiva aspekterna fanns det också utmaningar. Den största var att få tiden att räcka till.
– Jag skulle vara närvarande på institutionen, men med två andra arbetsplatser (Karolinska Institutet och Region Stockholm reds.anm) blev det svårt att få ihop. Jag hade ingen vardag där, vilket hade varit bra om det gått att få ihop praktiskt, säger han och fortsätter:
Framåt ser han flera möjligheter att fortsätta det arbete som påbörjats.
– Dels fortsätter projektet om unga och psykisk ohälsa, och dels har vi ansökningar som inte fick pengar men som vi ändå kommer att jobba vidare med. Institutionen har fått en naturlig väg in till regionen. Det känns väldigt värdefullt.
Med ett särskilt fokus på unga vuxna och psykisk ohälsa hoppas han kunna bidra till viktig kunskap.
– Ett av målen är att förstå hur vanligt psykisk ohälsa är i olika grupper och koppla det till vårdkonsumtionen. Det finns förvånansvärt lite information om detta, trots att det hörs mycket om ämnet i media.
Vad innebär titeln affilerad professor?
Affiliering är inte en anställningsform, utan snarare en form av samarbete mellan en professor eller forskare och ett universitet eller högskola. För att kunna antas som affilierad professor krävs att personen är anställd som professor vid ett annat lärosäte.
Målet med affiliering är att knyta externa experter, både professorer och forskare, till ett universitet eller högskola med avsikten att vidga universitetets/högskolans och den affilierades nätverk. Detta är ett ömsesidigt partnerskap som syftar till att främja både akademisk forskning och kunskapsutbyte med samhället i stort.