Astrid Söderbergh Widding: Akademisk frihet i fokus

UKÄ publicerade för ett par veckor sedan sin rapport Akademisk frihet i Sverige. Där presenteras bland annat fyra fallstudier samt resultatet av en enkät och en remissrunda till lärosätena. Resultaten är inte entydiga. Det konstateras att den akademiska friheten i Sverige generellt är god men att det finns utmaningar – inte minst i ett internationellt perspektiv. Enligt rapporten ser varannan lärare, forskare och doktorand idag den akademiska friheten vid svenska lärosäten som utmanad, dels genom politisk påverkan och forskningsfinansiering, dels genom homogenitet och likriktning, på forskningssidan framför allt genom informella nätverk. På utbildningssidan dominerar påtryckningar från studenter om att ta bort eller lägga till innehåll i deras kurser. UKÄ konstaterar att det saknas samsyn i frågan huruvida dessa olika aspekter utmanar den akademiska friheten eller ej. Att konsensus saknas är uppenbart inte minst genom spretigheten i reaktionerna på rapporten: från att detta var långt värre än befarat, eller att ett maskulint och ett feminint synsätt står emot varandra, till att det är politiken, snarare än den så kallade cancelkultur som ursprungligen låg bakom uppdraget till UKÄ, som utgör det verkliga hotet mot akademisk frihet. Rapporten är värd att läsa inte minst för de fyra fallstudierna.

Begreppet akademisk frihet aktualiseras också av de demonstranter som har slagit upp tältläger på flera universitetscampus i Sverige i linje med de internationella protester som pågår, bland annat med kravet att alla samarbetsavtal med israeliska lärosäten ska brytas. Den fruktansvärda förstörelsen i Gaza omfattar givetvis också universiteten där, och SUHF understryker i sitt uttalande, förutom vikten av yttrandefrihet och akademisk frihet, förhoppningen att i en framtid kunna bidra till deras återuppbyggnad. I rådande debattklimat riskerar dock begreppet akademisk frihet mest att bli ett slagträ för diametralt motsatta uppfattningar; demonstranterna ser lärosätenas hållning som motsatsen till akademisk frihet medan lärosätena genom att inte avbryta samarbetena anser sig värna den.

Många medarbetare har samtidigt gett uttryck för sin oro. Å ena sidan stödjer flera demonstranterna och oroas över samarbetena med israeliska lärosäten. Å andra sidan oroas andra över störningar, krav på ställningstaganden, antisemitiska tendenser samt allmänna säkerhetsaspekter. Gällande det sistnämnda finns en aktivt pågående dialog med såväl fastighetsägare som vaktbolag och polis som har utvecklingen under bevakning, för att skydda såväl fredliga demonstranter som alla studenters och medarbetares säkerhet och trygghet på campus. Jag har i bloggar tidigare uttryckt den offentliga hållning som universitetet intagit i frågan. Men det som bekymrar mig i detta är att debatten tycks bli alltmer svartvit och polariserad, och inte längre ge tillräckligt rum för vare sig dialog eller nyansering. För att citera slutsatsen från UKÄ:s rapport: ”Det är grundläggande för lärosätenas verksamhet – både utbildning och forskning – med ett öppet och fritt samtal där forskare, lärare, doktorander och studenter bemöter varandras argument i sak.” Om det är något jag hoppas på för framtiden är det mer av en sådan ”konstruktiv och saklig diskussion”.

Texten är skriven av rektor Astrid Söderbergh Widding under vinjetten ”Ledningen har ordet” där universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i ett nyhetsbrev som skickas ut till alla medarbetare vid universitetet.