Stefan Helgesson: Vad är egentligen ett universitet?

Universitetet är en myndighet som måste följa lagen. Det är en samling fastigheter i behov av underhåll. Det är (hoppas regering och näringsliv) en motor för tillväxt. Det är ett antal arkiv och bibliotek. Det är alla vi som dagligen trampar på gångvägen från T-banan till campus.

Universitetet som fenomen låter sig inte sammanfattas, men det finns ändå kända försök att formulera dess väsen. 1798 gav den tyske filosofen Immanuel Kant ut Der Streit der Fakultäten, översatt som Striden mellan fakulteterna. I grunden är den en stridsskrift till försvar för tänkandets autonomi – vilket Kant lokaliserade till den filosofiska fakulteten. Inom universitetet, skriver han, ”måste det ovillkorligen finnas […] en fakultet, som med hänsyn till sina läror är oavhängig regeringens befallning, som inte är fri att ge några egna befallningar men däremot att bedöma allt och som sysslar med den vetenskapliga intressesfären, det vill säga med sanningen” (övers. Jim Jakobsson et al).

Kant ifrågasätter inte universitetens roll att förse samhället med nyttiga kompetenser inom juridik, medicin och teologi. Universiteten av idag är dessutom uppbyggda på andra sätt. Det som tillhörde forna tiders filosofiska fakultet ryms idag inom humaniora, samhällsvetenskap och även naturvetenskap.

Men den lärdom hos Kant som talar till vår tid – när det politiska och byråkratiska trycket på universiteten tilltar – handlar om att följa kunskapssökandet dit det leder. Utöver universitetets många lagstadgade plikter måste det därför finnas ett utrymme för utbildning och forskning – vårt kärnuppdrag – att bli misshaglig för makten, om det så gäller den politiska, ekonomiska eller inomakademiska makten. Detta inte som ett självändamål, men för att vara universitetets centrala uppgift trogen. Det är en rättighet som uppstår ur kunskapssökandets egen praktik. Men den kommer med ett villkor: att man böjer sig för det starkare vetenskapliga argumentet.

I den dynamiken – vägandet mellan olika argument och kunskapsanspråk – hittar vi kanske universitetens starkaste existensberättigande, också i en tid då ”allt” kan googlas fram. Kunskap kan alltså bli obekväm, och måste få vara det. Det är en rättighet många medarbetare på SU värdesätter högt. Universitetens egen historia – på alla kontinenter – ger dem stöd för sin sak.

Texten är skriven av Stefan Helgesson, vicerektor och professor vid Engelska institutionen, under vinjetten ”Ledningen har ordet”, där universitetets ledning turas om att skriva om aktuella frågor. ”Ledningen har ordet” ingår i ett nyhetsbrev som skickas till alla medarbetare vid universitetet.

Publicerad 18 mars 2024.