”Att komma tillbaka till SU är som att komma hem”

– Det är väldigt roligt att komma tillbaka hit till SU, det känns som att komma hem, säger Hans Adolfsson, när han har slagit sig ner i soffgruppen i den ena änden av rektorsrummet i Bloms Hus på Frescati.

Det är en måndag i början av april och förmiddagssolen lyser upp hela rummet. Två månader har gått sedan han flyttade in här som rektor för universitetet, och dagarna är fulltecknade.

– Det har varit en intensiv tid med många möten, från halv åtta på morgonen till sena kvällar, men det ingår i jobbet, jag är ju ny! Och jag uppskattar verkligen det personliga mötet med andra. Det var något som blev väldigt påtagligt under coronapandemin – hur berikande det är att numera kunna träffas på riktigt, säger Hans Adolfsson.

De senaste åtta och ett halvt åren har han varit rektor vid Umeå universitet – år som han säger har varit otroligt lärorika och bra – och han har redan lagt märke till en stor skillnad när han tittar i sin kalender:

– Det är betydligt fler kvällsaktiviteter här i Stockholm jämfört med i Umeå, men det är inte så konstigt, det finns fler aktörer här i stan som vi samarbetar med på olika sätt och då blir evenemangen fler.

Några dagar tidigare har han besökt Helsingfors universitet för att prata om hur de båda lärosätena kan fortsätta med sitt långa akademiska partnerskap de kommande åren. Denna aprildag väntar vårens sista prefektmöte och dagen efter har han möten i Riga med det europeiska universitetsnätverket European University Association (EUA).

Vad fick dig att tacka ja till jobbet som rektor för SU?

– Därför att det är roligt att vara rektor, och för att det är ett uppdrag som känns oerhört givande på flera olika plan, både genom det arbete som sker inom lärosätet, att få leda ett stort universitet, och det arbete som görs utåt med andra aktörer i samhället.

När Hans Adolfsson ska berätta vad han tycker är viktiga frågor att driva framöver så kommer svaret snabbt:

– Att verka för de akademiska kärnvärdena autonomi och akademisk frihet. Vi har ett stort ansvar som lärosäte att bidra med ny kunskap till samhället, med forskning och utbildning. Och för att kunna bidra med detta så behöver vi som lärosäte ha bra ramar för det, det är en fråga som jag kommer att driva.

”Öppna data gagnar alla”

Han tycker att de initiativ som Stockholms universitet har tagit när det gäller öppen vetenskap är utmärkta och säger att han kommer att fortsätta på den inslagna vägen. Sedan han blev rektor för Stockholms universitet har han tagit över som ordförande i styrgruppen för Bibsamkonsortiet efter Astrid Söderbergh Widding. Konsortiet driver frågor om öppen publicering av vetenskapliga resultat och består av lärosäten och forskningsinstitutioner i Sverige som tillsammans tecknar avtal för tidskrifter och databaser.

– Arbetet med öppen vetenskap ligger också i linje med att stärka de akademiska kärnvärdena, att dela kunskap med varandra och upprätthålla öppna data är något som gagnar alla.

Hans Adolfsson följer med intresse debatten om svenska lärosätens associationsform, det vill säga om svenska lärosäten skulle kunna bli något annat än myndigheter, en fråga som avses att utredas av regeringen.

– I den senaste forsknings- och innovationspolitiska propositionen avser regeringen att öka tilldelningen av medel till forskning och utveckling med 6,5 miljarder kronor, vilket är bra, men det finns också mycket detaljstyrning från politiskt håll i de satsningar som föreslås. Dessutom går ”bara” 25 procent av satsningarna direkt till lärosätena vilket ytterligare kommer att förskjuta balansen mellan basanslag och externa bidrag sökta från olika forskningsfinansiärer.

– Sådan ekonomisk styrning kommer vi antagligen inte ifrån även om vi skulle ha en annan associationsform, men vi är många som inte tycker att det är optimalt att de flesta svenska lärosäten är myndigheter. Jag skulle gärna se en annan offentligrättslig associationsform där det finns ett ökat armlängds avstånd till politiken.

Vad är fördelarna med att inte vara en myndighet?

– Vi skulle kunna agera friare, äga våra egna lokaler till exempel och lättare teckna avtal, genomföra vissa utlandsaktiviteter och samla kapital för att göra investeringar.

En utmaning de kommande åren är att se över studentrekryteringen till vissa utbildningar och områden, tror han. Det gäller en del naturvetenskapliga ämnen och de språkutbildningar som har väldigt små studentgrupper.

– Vi behöver jobba mer med studentsamarbeten mellan lärosäten framöver. Det är vi vana vid att göra när det gäller forskning men på utbildningssidan är det konkurrens, här tror jag att vi behöver samarbeta mer inom utbildningsuppdraget. Vi gör det redan delvis inom Stockholm trio och det skulle kunna utökas än mer till exempelvis lärarutbildningar, språkutbildningar men även när det gäller vissa utbildningar inom medicin.

Ville egentligen studera valar

Det var på Stockholms universitet som Hans Adolfsson själv inledde sina akademiska studier i slutet på 1980-talet. Han är uppvuxen i Smedjebacken i Dalarna och berättar att de flesta där som ville studera vidare flyttade till Uppsala, men för hans del var det musikintresset som gjorde att han valde Stockholm.

– Här fanns en bättre punkscen, det var det som drog.

Han ville egentligen läsa biologi och studera valar, men hamnade istället på kemistlinjen.

– Jag kom inte in på biologi så då blev det kemi istället, och det var jag också intresserad av. Det fanns 48 platser och alla platserna var fyllda. Jag kom in som en av de sista reserverna.

Och i kemiämnet blev han kvar.

– Jag tyckte att det var spännande att förstå hur allting hängde ihop, allting är ju kemi, bordet här, vi människor, allt genomsyras av det!

Efter sin kandidatexamen i kemi väntade doktorandstudier på KTH och sedan en tjänst som postdoktor vid Scripps Research Institute i USA. Hans Adolfsson anställdes sedan som forskarassistent vid Stockholms universitet, därefter som lektor och 2007 fick han en professur i metallorganisk kemi. Åren 2010–2013 var han sektionsdekan vid kemiska sektionen och åren 2013–2016 var han prorektor vid Stockholms universitet.

Åren i USA inspirerade honom mycket, berättar han, både forskningsmässigt och när det gäller ledarskapsfilosofi.

– Min mentor var Barry Sharpless som senare fick två Nobelpris i kemi. Sättet han drev sin forskargrupp på är något som jag verkligen tog intryck av. Han arbetade med en hög grad av inspiration, frihet och tillit till medarbetarna att själva driva forskningsprojekten inom givna ramar, det var mycket stimulerande. Jag har själv följt det receptet i min egen forskargrupp när jag har handlett doktorander och medarbetare.

Hur ser du på den senaste utvecklingen i USA med bland annat restriktioner när det gäller viss typ av forskning?

– Det är en hemsk utveckling, man tror inte att det är sant det som sker. Det är bakåtsträvande och väldigt oroväckande, jag ser det som ett av de största hoten mot den fria forskningen. Jag hoppas att det kommer ett bakslag mot vad som nu händer. Den här utvecklingen visar att det är viktigare än någonsin att värna om de akademiska kärnvärdena i vår tid.

Hans Adolfsson om…

Smultronställe på Frescati: Omgivningen vid universitetet är fantastisk, det är fint att promenera bort till Stora Skuggan till exempel. Sen är jag jätteimponerad av hur fint campus Albano blev, när jag arbetade här sist så fanns det inte.

Senaste lästa bok: Just nu läser jag Mörkret och människan: Om svarta hål och vår plats på jorden, av Jonas Enander, kommunikatör vid Fysikum. Den är väldigt bra skriven. Han börjar faktiskt med att ta livet av läsaren.

Det gör jag en ledig dag: Jag är väldigt matintresserad och tycker om att laga mat, hemma finns en kokbokssamling med ungefär 650 böcker. Just nu blir det mycket asiatisk mat. Sen är jag lite prylnörd, så sådant som ett sous-vide-bad, airfryer och en rökpistol är självklarheter i köket.

Favoritmusik: Jag är bred i min musiksmak, men ofta blir det alternativmusik från 1980-, 90- och 2000-talet, tex The Smiths. Jag spelade själv bas i ett punkband på 80-talet, och gick under artistnamnet Hazzle Hyman.