Trakasserier, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling

Alla ska bemöta varandra på ett respektfullt sätt och vid Stockholms universitet råder en nolltolerans mot diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling.

Stockholms universitets Arbetsmiljö- och lika villkorspolicy.

Vid Stockholms universitet arbetar vi aktivt och förebyggande med alla typer av kränkande handlingar. Specifika regler rörande trakasserier och sexuella trakasserier finns i diskrimineringslagen (SFS 2008:567), medan regelverket kring kränkande särbehandling återfinns inom arbetsmiljölagstiftningen, mer specifikt i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4).

Vad är trakasserier?

Trakasserier definieras i diskrimineringslagen (SFS 2008:567) som ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Trakasserier kan vara när en person utsätter en annan för till exempel uttalanden om dennes utseende eller beteende. Det kan också handla om texter, bilder eller gester som anspelar på någon av diskrimineringsgrunderna och som upplevs som kränkande och oönskade. Någon kanske till exempel uttalar sig på ett nedvärderande, förlöjligande eller generaliserande sätt om ”kvinnliga”, ”homosexuella” eller ”asiatiska” egenskaper. Trakasserierna är särskilt allvarliga när någon överordnad, till exempel en chef, handledare eller lärare, trakasserar en person i beroendeställning, till exempel en anställd eller en student.

Det är den som utsätts som avgör vad som upplevs vara kränkande. Ett beteende kan alltså uppfattas som trakasserier av en person medan en annan inte alls upplever det så. Den som trakasserar måste också ha insikt om att beteendet är oönskat och kränkande. Därför är det viktigt att den som upplever sig som utsatt säger ifrån. Ibland är det dock uppenbart att personen som trakasserar borde ha förstått att den gör sig skyldig till ett oönskat beteende och då behövs inget klargörande för att det ska bedömas som trakasserier.

Vad är sexuella trakasserier?

Sexuella trakasserier definieras i diskrimineringslagen (SFS 2008:567) som ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Det kan handla om oönskade beröringar, tafsningar, skämt, förslag, blickar, bilder eller jargonger som är sexuellt anspelande och som upplevs som kränkande.

Både kvinnor och män kan bli utsatta för sexuella trakasserier och både kvinnor och män kan utsätta andra för sexuella trakasserier. Trakasserierna är särskilt allvarliga när någon överordnad, till exempel en chef, handledare eller lärare, trakasserar en person i beroendeställning, till exempel en anställd eller en student.

Det är den som utsätts som avgör vad hon eller han anser vara kränkande. Ett beteende kan alltså uppfattas som sexuella trakasserier av en person medan en annan inte alls upplever det så. Den som trakasserar måste också ha insikt om att beteendet är kränkande och därför är det viktigt att den som upplever sig som utsatt säger ifrån. Ibland är det dock uppenbart att den som trakasserar borde ha förstått att han eller hon gör sig skyldig till ett oönskat beteende och då behövs inget klargörande för att det ska bedömas som sexuella trakasserier.

Vad är kränkande särbehandling?

I alla organisationer förekommer tillfälliga meningsmotsättningar, konflikter och samarbetssvårigheter, men kränkande särbehandling – eller mobbning – handlar inte om sådana tillfälliga konflikter.

Kränkande särbehandling definieras som handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap (AFS 2015:4). Det kan till exempel handla om medvetna förolämpningar, nedvärderande bemötande, att inte bli hälsad på, utfrysning, undanhållande av information, att exkluderas från möten, att bli orättvist anklagad eller att bli personligt uthängd. Det är den som utsätts som avgör vad som upplevs vara kränkande. Ett beteende kan alltså uppfattas som kränkande av en person medan en annan inte alls upplever det så.

När kränkande särbehandling förekommer riskerar såväl enskilda personer som hela arbetsgrupper att påverkas negativt, både på kort och på lång sikt. Den som utsätts för kränkande särbehandling riskerar fysisk och psykisk ohälsa, minskad självkänsla och lägre arbetsprestationer. Konsekvenser för arbetsgrupper kan vara minskad effektivitet, ökad personalomsättning eller sjukfrånvaro.

Vad kan du göra om du upplever dig utsatt?

• Informera den som utsätter dig för trakasserier, sexuella trakasserier eller kränkande särbehandling om att du upplever dig kränkt och att du vill att beteendet upphör. Du kan också be någon som du har förtroende för att prata med den du känner dig kränkt eller trakasserad av.
• Anteckna tid och plats, vad som hände, vad som sades och hur du kände. Sådana anteckningar kan vara bra att ha vid en eventuell utredning.
• Berätta om vad som hänt för någon som du har förtroende för.
• Informera din närmaste chef, någon annan chef eller Personalavdelningen så fort som möjligt. Det är viktigt att lösa situationen snabbt.

Hit kan du vända dig för råd och stöd

Om du känner sig utsatt för kränkande handlingar är det viktigt att du informera din chef så fort som möjligt. Du kan även kontakta någon annan chef som du har förtroende för, eller Personalavdelningen. Om en arbetsgivarrepresentant får kännedom om att en medarbetare upplever sig utsatt för trakasserier, sexuella trakasserier eller kränkande särbehandling är hen skyldig att agera.

Vill du ha stöd i kontakten med arbetsgivaren kan du även prata med din fackliga organisation, det lokala arbetsmiljö-/skyddsombudet eller något av huvudskyddsombuden.

Om du mår dåligt och snabbt behöver prata med någon, kan du ringa till företagshälsovården. Det är alltid en sjuksköterska som svarar och hen kan hjälpa dig att boka tid för samtalsstöd. Vid Stockholms universitet har medarbetare möjlighet till tre anonyma besök per kalenderår hos psykolog/beteendevetare.

Företagshälsovården

Så hanterar vi trakasserier

När en chef vid universitetet får kännedom om att en medarbetare upplever sig utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier är vi skyldiga att agera. Vi ska utreda omständigheterna och i förekommande fall vidta åtgärder som förhindrar fortsatta kränkningar.

Det är Personalavdelningen som utreder trakasserier och sexuella trakasserier. Chefen för Personalavdelningen beslutar, efter samråd med rektor, om eventuella åtgärder som utredningen föranleder. Om du anmäler trakasserier eller sexuella trakasserier eller om du medverkar i en utredning om sådana får du, enligt diskrimineringslagen, inte bli bestraffad eller utsättas för negativa åtgärder (repressalier).

Anvisningar för hantering av trakasserier mot anställda.
Anvisningar för hantering av sexuella trakasserier mot anställda.

Så hanterar vi kränkande särbehandling

Om arbetsgivaren får kännedom om att en medarbetare känner sig utsatt för kränkande särbehandling, och det därmed föreligger en risk för ohälsa, är arbetsgivaren skyldig att utreda orsakerna till detta så att risker för ohälsa och olycksfall kan förebyggas i fortsättningen. I praktiken innebär detta att arbetsgivaren ska undersöka, riskbedöma och åtgärda brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling. Regler kring riskbedömningar återfinns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1).

Det är respektive institution/motsvarande som genomför utredningen och riskbedömningen, med stöd av Personalavdelningen. I vissa särskilda fall, om så bedöms lämpligt, kan en utredning avseende kränkande särbehandling genomföras av Personalavdelningen eller av en extern aktör.

Åtgärder med anledning av trakasserier, sexuella trakasserier eller kränkande särbehandling?

Om Stockholms universitet, efter en utredning, kommer fram till att trakasserier, sexuella trakasserier eller kränkande särbehandling har förekommit, ska berörd institution vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra att sådana handlingar eller uppträdanden äger rum i framtiden. I vissa fall kan arbetsrättsliga åtgärder vidtas mot en anställd som har utsatt annan anställd eller en student för trakasserier, sexuella trakasserier eller kränkande särbehandling.

Uppföljning

Den berörda institutionen/motsvarande ska under lång tid försäkra sig om att det kränkande beteendet har upphört. Om du är missnöjd med utredningsarbetet eller universitetets ställningstagande, kan du kontakta Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Diskrimineringsombudsmannen, DO

Kontakt

Kontakta i första hand din institution.