Ersättning till forskningspersoner
Forskare vill ibland ersätta sina forskningspersoner för att de deltar i forskningen. För att avgöra om de är lämpligt att ge ersättning behöver hänsyn tas till såväl etiska aspekter som regler och andra förutsättningar.
Etiska överväganden behöver göras
Ur forskningsetisk synvinkel är det viktigt att se till att ersättningen som ges ligger på en skälig nivå. Forskare vill ofta, vid sidan av ersättning för resekostnader med mera, ge ersättning för att visa sin uppskattning för de insatser forskningspersonerna gör. Samtidigt är det viktigt att ersättningen inte är för hög eftersom den då kan påverka personer att delta i forskningen i strid med sina egna intressen, och därmed anses utgöra otillbörlig påverkan.
Vad som är en lämplig ersättningsnivå och typ av ersättning varierar mellan olika typer av forskning och sammanhang. Naturligtvis är forskningspersonens egen insats av betydelse, men också i vilken mån en viss ersättning kan utgöra ”otillbörlig påverkan” i förhållande till de tänkta forskningspersonerna. För olika personer kan olika belopp eller typer av ersättning vara olika attraktiva. Till exempel kan personer som lever i ekonomisk utsatthet påverkas att delta av lägre belopp än personer som har det bättre ställt. Om det handlar om vuxna med nedsatt beslutskompetens eller barn, bör forskare vara extra restriktiva med att erbjuda ersättning.
I den information som lämnas till möjliga forskningspersoner ska det anges om ersättning kommer att erbjudas. I vissa fall bör dock denna information inte ges i samband med själva rekryteringen, framför allt om det handlar om barn eller andra som kan vara benägna att lockas av ersättning som utlovas.
Ibland bedöms det vara mer lämpligt att ge ersättning till en grupp eller organisation än till enskilda individer. Det kan handla om situationer där även andra än de som varit forskningspersoner på olika vis bidragit till och främjat forskningen. Det kan också motiveras med att ersättning till vissa kan skapa oönskade effekter i en viss grupp eller samhälle.
En annan aspekt att fundera över är om ersättningsnivån kan ha en negativ inverkan på representativiteten hos de personer som väljer att delta i forskningen, och därmed datakvaliteten och resultatens tillförlitlighet. Ett vanligt resonemang är att ersättningen kan locka personer med låga inkomster att delta, vilket kan ge en skevhet som i vissa fall skadar forskningen. Ett annat resonemang kan vara att om ersättningen är så hög att vissa personer är angelägna om att delta på grund av den, kan de välja att dölja viss information som skulle kunna göra dem olämpliga som deltagare. Detta kan skadas såväl forskningen som dem själva.
Stockholms universitet har inga generella riktlinjer
Stockholms universitet har inga generella riktlinjer när det gäller ersättning till forskningspersoner, men sådana kan finnas på institutionsnivå. Vid andra svenska lärosäten anses i många fall en rimlig ersättning ligga mellan 100 och 400 kronor för vuxna personer som inte har nedsatt beslutsförmåga. Många gånger ges ersättning i form av biobiljetter eller presentkort på mindre belopp.
Ersättning behöver beskrivas vid etikprövning
Om forskningen behöver etikprövas ska information om ersättning anges i etikprövningsansökan. Det finns information om ersättning bland de frågor som besvaras på Etikprövningsmyndighetens webbsida. Du kan även läsa om det på medarbetarwebben.
Ersättningen är skattepliktig
Ersättning till forskningspersoner är typiskt sett skattepliktig och det behöver då kontrolleras om det också ska påföras arbetsgivaravgift.
Ersättning för resor, lämnande av blod, modersmjölk eller organ är dock inte skattepliktig. Information om detta finns på Skatteverkets webbplats.
Skatteverket: inkomster som är skattefria - blod, modersmjölk, organ
Kontakt
Om du har frågor om forskningsetik är du välkommen att kontakta etikstödfunktionen vid Avdelningen för forsknings- och samverkansstöd: etik@fs.su.se